Satt och slöslappade framför TV:n här på lördagsförmiddagen, och zappade in på reprisen av tisdagens "So you think you can dance?". Brukar inte se programmet, men hängde kvar och fick se följande nummer.
Nigel grät. Mary grät. Mia grät floder. Och JAG grät också. Kunde inte hjälpa att bli berörd av detta vackra. Det sorgliga som de förmedlar med en otrolig styrka. Koreografen hade satt samman ett nummer som skulle beskriva en kvinnas kamp mot cancer. Nigel sa att detta fick honom att förstå varför han älskar dans. Jag kanske kan lära mig att älska dans efter detta...
Kärlek och styrka till alla.
/S
Kärlek och styrka till alla.
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar