Too bad att jag då är kass på att ta bilder!!! Jag har nu varit i Sthlm i nästan tre dygn, och jag har inte knäppt ett endaste foto. Varken på stan eller på någon av mina vänner som jag träffar alltför sällan. De enda bilderna jag har tagit har varit med min mobilkamera för att försöka avbilda en kitschig 60-talsbyrå och ett spegelset på Vårbergs loppis som vi var på igår... =)
Däremot har jag haft tre riktigt trevliga dagar tillsammans med vänner. Det har varit så kul att få hänga med GB - vi träffas ju inte så ofta numera, och bara prata om allt och ingenting, gå och shoppa lite, käka god mat (även om thai-rätten jag åt igår i Skärholmen avgjort var den tråkigaste rätt jag någonsin ätit ute), fnissa och bara umgås. Hon är mitt uppe i planeringen av flytt från Fittja till Bagarmossen, vilket kommer att innebära att hon hamnar mer än 20 minuter närmare stan, superskönt. Tyvärr kommer hon nog inte att kunna bo lika nära T-banan (här är det typ en minute promenad ifrån), men hon får en större lägenhet och en bostad i Stockholmshem. Toppen! Det har inneburit att vi har spenderat en hel del tid med inredningsdrömmar, och jag gillar verkligen idén hon har för sin nya lya. 70-talsfärger (murrigt grönt och brun - jag har nästan fått henne att lova att inte glömma orange), samlat med alla hennes olika mysiga gamla loppisfynd och arvegods. Det kommer att blir skithäftigt! Jag känner att jag får planera in en nya Stockholmsresa ganska snart!!!
Utöver det har jag hunnit med att träffa två D. =) I torsdags kväll var jag och hälsade på Daniela, min gamla AU-Pair kompis som jag inte sett på tre år tidigare, men som jag under den senaste månaden hunnit med att träffa två gånger. Vi käkade sushi och pratade om hennes galne hyresvärd, och om hennes intressanta kommunikationsprojekt som hon håller på att lansera på Atlas Copco. Det är rätt intressant och otroligt att Daniela, som är från Österrike, nu håller på att göra Sverige till sitt hemland! Man får väl vara lite ego och hoppas att man själv har bidragit med en del inflytande till det... =)
Fredagen tog jag min traditionella musei-tur - jag har som regel att jag alltid ska gå på minst ett museum varje gång jag är i stan. I år blev det Naturhistoriska riksmuseets samlingar. De hade bl.a. en utställningn om klimatet (mums för såna som jag), och en om människans utveckling. PLUS en helt fantastisk fotoutställning av världens berg, tagna av en svensk fotograf. Jag gick runt ett hörn och höll på att börja grina när jag såg ett foto av Rwenzori-bergen i Uganda. Fy vad jag fortfarande längtar tillbaka dit!!!
För att fortsätta på det afrikanska temat så mötte jag Daniel. =) Daniel som numera har hjärtat i Sydafrika, men som är hemma för att slutföra sin utbildning innan han (väl) migrerar dit ner för gott. Vi träffas ju drämed i princip ALDRIG, så därför var det extra kul att få träffa honom. Senast vi sågs var för 1½ år sedan, och innan dess tror jag att det hade hunnit gå 3 år. Telefoner, MSN och Facebook i all ära, det är trots allt lite coolare att ses IRL! Jag sa till honom att jag var hans för dagen, ända fram till midnatt om han ville, för då blev jag till en pumpa, och det var på håret ska jag säga...! Vi gick omkring, tog en lunch och pratade, gick hem till Reimersholme, fikade och pratade, och pratade, och pratade, och pratade och... ja, you get the picture. Jävlar vad vi kan snacka. Det är därav fjärilarna i själen. Daniel är en sann själsfrände, någon som jag klickar med på en ganska så komplicerad nivå. Det känns som om han vet allt om mig på något vis, utan att vi ens har pratat om det. Det är ibland kusligt att känna så, samtidigt får man uppskatta att det finns människor omkring en som vet ens mest gömda kval och hemligheter och önskningar, och ändå tycker om en! Efter att ha laddat om batterierna med en pizza (nästan i La Pizza-klass) fick jag honom att skolas in i Lets Dance (GO TINA!) iannan det var dags för mig att dra mig hemåt Fittja tyckte jag.
Då kommer vi till dagens moderna teknikproblem. Förr i tiden var man tvungen att sätta tider till allt eftersom man inte kunde kommunicera lika obehindrat som nuförtiden. Eller, det är iaf meningen att det ska vara obehindrat... När en har en mer än tre år gammal telefon som ständigt får för sig att den saknar täckning, och den andra sitter nere i en källare på Söder, så är det trots allt lite omöjligt. Daniel var en god värd och höll god min trots att han var dödstrött (han hade tentat samma dag), men jag kände mig verkligen som den där gästen som man tillslut får rulla in i en matta eller nåt och kasta ut! Man var verkligen ställd, eftersom jag inte hade nyckel hem till lägenheten så kunde jag inte åka i förväg heller... Till slut fick vi tag på varandra, och jag hann precis upp till bussen innan klockan slog tolv. Ingen pumpa alltså! =) Det är ganska utsugande att spendera en dag i Daniels sällskap, för man har så många saker att tänka på och ta ställning till att man är helt mentalt och känslomässigt slutkörd. Stup i säng med andra ord.
Gårdagen var som sagt GB:s heldag, och vi var på loppis och shoppade på Skärholmen. Hittade lite gröna saker till vardagsrummet, får se om de kommer upp redan ikväll när jag kommer hem. På kvällen var vi inbjudna på fest hos GB:s granne tvärs över korridoren (fantastiskt bra, med krypavstånd hem, som GB sa), vilket blev jättetrevligt. För att alla skulle mingla med alla så hade hon ordnat lagsport, och vi hade alla möjliga lekar under kvällen. Mitt lag hamnade någonstans i mittenskiktet, men GB:s lag tog hem hela alltet! Tack och lov behövdes det inte krypas hem, jag hittade några sanslöst goda fruktjuicer efter ett glas bål och ett halvt glas rosévin, så sedan blev det alkoholfritt för mig. Däremot blev det desto mer buffémat (gud vilka massa goda saker Rebecka hade gjort - tack tack tack), så frågan var om man inte kunde säga att vi rullade hem... =)
Nu har jag trots att det är sommartid (och jag som hade fått allt om bakfoten och trodde att man fick en timme extra) varit vaken i över en timme, så det är väl bara dags att börja packa, för tåget hem går om ett par timmar! Skönt att komma hem, borta bra men hemma bäst stämmer väl efter en sådan intensiv helg!
/Sofie
Däremot har jag haft tre riktigt trevliga dagar tillsammans med vänner. Det har varit så kul att få hänga med GB - vi träffas ju inte så ofta numera, och bara prata om allt och ingenting, gå och shoppa lite, käka god mat (även om thai-rätten jag åt igår i Skärholmen avgjort var den tråkigaste rätt jag någonsin ätit ute), fnissa och bara umgås. Hon är mitt uppe i planeringen av flytt från Fittja till Bagarmossen, vilket kommer att innebära att hon hamnar mer än 20 minuter närmare stan, superskönt. Tyvärr kommer hon nog inte att kunna bo lika nära T-banan (här är det typ en minute promenad ifrån), men hon får en större lägenhet och en bostad i Stockholmshem. Toppen! Det har inneburit att vi har spenderat en hel del tid med inredningsdrömmar, och jag gillar verkligen idén hon har för sin nya lya. 70-talsfärger (murrigt grönt och brun - jag har nästan fått henne att lova att inte glömma orange), samlat med alla hennes olika mysiga gamla loppisfynd och arvegods. Det kommer att blir skithäftigt! Jag känner att jag får planera in en nya Stockholmsresa ganska snart!!!
Utöver det har jag hunnit med att träffa två D. =) I torsdags kväll var jag och hälsade på Daniela, min gamla AU-Pair kompis som jag inte sett på tre år tidigare, men som jag under den senaste månaden hunnit med att träffa två gånger. Vi käkade sushi och pratade om hennes galne hyresvärd, och om hennes intressanta kommunikationsprojekt som hon håller på att lansera på Atlas Copco. Det är rätt intressant och otroligt att Daniela, som är från Österrike, nu håller på att göra Sverige till sitt hemland! Man får väl vara lite ego och hoppas att man själv har bidragit med en del inflytande till det... =)
Fredagen tog jag min traditionella musei-tur - jag har som regel att jag alltid ska gå på minst ett museum varje gång jag är i stan. I år blev det Naturhistoriska riksmuseets samlingar. De hade bl.a. en utställningn om klimatet (mums för såna som jag), och en om människans utveckling. PLUS en helt fantastisk fotoutställning av världens berg, tagna av en svensk fotograf. Jag gick runt ett hörn och höll på att börja grina när jag såg ett foto av Rwenzori-bergen i Uganda. Fy vad jag fortfarande längtar tillbaka dit!!!
För att fortsätta på det afrikanska temat så mötte jag Daniel. =) Daniel som numera har hjärtat i Sydafrika, men som är hemma för att slutföra sin utbildning innan han (väl) migrerar dit ner för gott. Vi träffas ju drämed i princip ALDRIG, så därför var det extra kul att få träffa honom. Senast vi sågs var för 1½ år sedan, och innan dess tror jag att det hade hunnit gå 3 år. Telefoner, MSN och Facebook i all ära, det är trots allt lite coolare att ses IRL! Jag sa till honom att jag var hans för dagen, ända fram till midnatt om han ville, för då blev jag till en pumpa, och det var på håret ska jag säga...! Vi gick omkring, tog en lunch och pratade, gick hem till Reimersholme, fikade och pratade, och pratade, och pratade, och pratade och... ja, you get the picture. Jävlar vad vi kan snacka. Det är därav fjärilarna i själen. Daniel är en sann själsfrände, någon som jag klickar med på en ganska så komplicerad nivå. Det känns som om han vet allt om mig på något vis, utan att vi ens har pratat om det. Det är ibland kusligt att känna så, samtidigt får man uppskatta att det finns människor omkring en som vet ens mest gömda kval och hemligheter och önskningar, och ändå tycker om en! Efter att ha laddat om batterierna med en pizza (nästan i La Pizza-klass) fick jag honom att skolas in i Lets Dance (GO TINA!) iannan det var dags för mig att dra mig hemåt Fittja tyckte jag.
Då kommer vi till dagens moderna teknikproblem. Förr i tiden var man tvungen att sätta tider till allt eftersom man inte kunde kommunicera lika obehindrat som nuförtiden. Eller, det är iaf meningen att det ska vara obehindrat... När en har en mer än tre år gammal telefon som ständigt får för sig att den saknar täckning, och den andra sitter nere i en källare på Söder, så är det trots allt lite omöjligt. Daniel var en god värd och höll god min trots att han var dödstrött (han hade tentat samma dag), men jag kände mig verkligen som den där gästen som man tillslut får rulla in i en matta eller nåt och kasta ut! Man var verkligen ställd, eftersom jag inte hade nyckel hem till lägenheten så kunde jag inte åka i förväg heller... Till slut fick vi tag på varandra, och jag hann precis upp till bussen innan klockan slog tolv. Ingen pumpa alltså! =) Det är ganska utsugande att spendera en dag i Daniels sällskap, för man har så många saker att tänka på och ta ställning till att man är helt mentalt och känslomässigt slutkörd. Stup i säng med andra ord.
Gårdagen var som sagt GB:s heldag, och vi var på loppis och shoppade på Skärholmen. Hittade lite gröna saker till vardagsrummet, får se om de kommer upp redan ikväll när jag kommer hem. På kvällen var vi inbjudna på fest hos GB:s granne tvärs över korridoren (fantastiskt bra, med krypavstånd hem, som GB sa), vilket blev jättetrevligt. För att alla skulle mingla med alla så hade hon ordnat lagsport, och vi hade alla möjliga lekar under kvällen. Mitt lag hamnade någonstans i mittenskiktet, men GB:s lag tog hem hela alltet! Tack och lov behövdes det inte krypas hem, jag hittade några sanslöst goda fruktjuicer efter ett glas bål och ett halvt glas rosévin, så sedan blev det alkoholfritt för mig. Däremot blev det desto mer buffémat (gud vilka massa goda saker Rebecka hade gjort - tack tack tack), så frågan var om man inte kunde säga att vi rullade hem... =)
Nu har jag trots att det är sommartid (och jag som hade fått allt om bakfoten och trodde att man fick en timme extra) varit vaken i över en timme, så det är väl bara dags att börja packa, för tåget hem går om ett par timmar! Skönt att komma hem, borta bra men hemma bäst stämmer väl efter en sådan intensiv helg!
/Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar