Halal

Vegetarianer äter inget kött,

muslimer äter inget fläskkött,

och Sofie Karlsborn avstår härmed från lammkött.

I alla fall om det kommer förpackat som en 21-årig Daniel från Göteborg. =)

Helgens utgång i K-stad var minnesvärd, två tjejer som gjorde stan, charmade bartendern så att han glömde ta betalt för drinkar, satt och skrålade med i gamla hårdrocksklassiker på en okänd innergård, gled förbi den (mils)långa kön på Banken (tack Niklas!) och sedan hamnade på dansgolvet. 

Sedan kommer årets egokick. Framför mig står plötsligt en lagom söt pojkvasker med mörkt hår och förtrollande ögon (ja, jag har berättat hela denna historien för Richard, annars hade jag inte vågat skriva om det här =), nynnar i mitt öra och lägger in värsta hårda stöten. Helt opåverkad var man inte, så efter att ha dansat en svängom ställde vi oss och pratade ute på gården. Lille Daniel har bestämt sig för att imponera och drar till med att han precis muckat från lumpen (jäääägarna), skulle åkt med FN-trupperna till Afghanistan, men väntar och åker med till Kongo senare i år istället... 21 år gammal måste man ju se världen säger han. Jag fnittrar lite lätt åt hans ålder, vilket han uppmärksammar. Frågar om min ålder, och det är då jag drar till med kvällens replik. "Ja, vi kan väl bara säga att i jämförelse med mig så är du...lammkött!" Asgarv! 

Coolt var att han skrattade med i min kommentar, och när han sedan fick veta att jag är 27, kallade han mig för "Gamling" resten av kvällen. För även om han insåg att jag var väldigt mycket upptagen, satt vi faktiskt och pratade ganska länge om alla möjliga och omöjliga ting. Jag måste säga att trots naiviteten hade han en del bakom pannbenet. Världen upphör aldrig att förvåna. Så, klockan halv fyra vinglade man in i en taxi tillsammans med Magdalena (som tyvärr inte alls hade haft en lika trevlig stund på banken, och som jag genast fick dåligt samvete över att jag inte hade kunnat vara och stötta), stärkt över det totalt egoblåsta faktum att "I still got it!"

Nåväl, fåfängan fick jag betala för, för att vakna upp den söndagen var inte särskilt trevligt. Eller, jo, precis som vanligt mådde jag prima när jag vaknade, men efter en timme eller så mådde jag bara pyton. Inte så kul när man vet att man ska hoppa på ett tåg några timmar senare, särskilt inte med färska minnen av matförgiftningen på väg hem från NM för ett par veckor sedan.

Skit i vilket, jag har iallafall träffat Magdalena, haft det superhärligt i Kristianstad, och fått bevisat att ålder verkligen inte är mer än ett par siffror! Det styrker en inför vilken tung arbetsvecka som helst!

/Sofie