måndag, juni 23, 2008

Årets längsta, och kortaste, natt


Ungefär en gång vartannat år tycker jag att en fest är så rolig, att jag vill vandra hemåt först framåt morgontimmarna. Årets midsommarfest var av den kalibern. Själv kom jag till slut i säng omkring klockan halv sex... =)

Dagen började med att tre pers, jag, Rochard och Lina på besök från Gävle, tryckte samman all vår packning (på tre pers lyckades vi smällfylla en Saab 9000, inte illa), och begav oss långt bort från stadens brus - till farmor och farfar i Lerhamn. Precis som alltid var det strålande sol vi möttes av - det är alltså bara alltid solsken på Midsommarafton i Lerhamn, och efter lite stärkande lunch med en enkel nubbe kände vi oss redo att tampas med 18 kvadratmeter tält. Kan dock meddelas att det går ganska snabbt att resa också ett tält av denna kaliber, bara man är kommunikativ, initiativrik, och framförallt vuxen. =) Solen hade därefter gjort sitt, så det var bara att byta om till bikini och hoppa i havet. Tyvärr hade blåsten dragit med sig en massa massa tång in mot land, så det var mest en brunröd sörja vi hoppade i, men det svalkade, och det var huvudsaken!


Nånstans efter tre började gästerna välla in, farfar hade blandat sin ytterst giftiga sommardrink
, och därefter gick vi alla mer eller mindre in i dimman... Nej, det var på det hela taget en ganska städad midsommarfest, vänner och familj umgicks, söng och var glada. Jag höll dock på att skämmas ögonen ur mig när vi inte unde få igång en Halvan förrän på tredje försöket - skärpning, Karlsbornare! Alla verkade ha det gott och mysigt, vi hjälpte varandra med allting, och folk började därefter troppa av i sakta mak. Till slut var det jag och Mackan som drog ut på fäladen och lade oss i en liten vindskyddad håla, kollade på stjärnor ochfilosoferade om livet, och efter en inte alt för lång stund kom Christian och Richard och gjorde oss sällskap. Efter lite mer filosoferande upptäckte jag att solen faktiskt höll på att gå upp, så varför inte avsluta natten med ett litet morgondopp?!?!? Sagt och gjort, vi tog oss på ett eller annat sätt ner till havet, och trots att det blåste som bara den var vi tvungna att hoppa i - det var ju trots allt midsommar, och då är alla galenskaper tillåtna. Richard visade sig på styva linan och simmade ut till flotten, men blev snabbt kullkastad av en jättevåg... =)

Sen var det faktiskt skönt att krypa ner i sängen, sova ett par timmar, och därefter vakna till ännu mer sol, god frukost, och självklart en massa städning... Suck... Men vi lyckades bra tycker jag, och säger tusen tack för en fantastiskt fantastisk middsomarfödelsedag!

/S

Inga kommentarer: