söndag, juli 27, 2008

Man blir aldrig riktigt vuxen...

...förrän man vågar vara som ett barn.

Jag undrar hur tidigt regressionen sätter in... Alltså den tidpunkt i livet när åldern börjar successivt minska för varje födelsedag istället för att öka (åtminstone psykologiskt). Av allt att döma är mina föräldrar, eller i varje fall min pappa, nere nånstans i tidiga tonåren igen. Han har nämligen gått och köpt sig en ny leksak: Ett Wii.

bild fran www.nintendo.se

All aktivitet är god aktivitet, och nu kan de yoga, göra aerobics, muskelträning och alla möjliga andra fysiska övningar.

Det är ändå inte utan ett sting av avundsjuka.

När jag och min syster växte upp var vi nog typ de enda TV/dataspelskonsolsfria ungarna i hela Lerberget. Sånt var strunt och onödigt och säkert också (helt förståeligt) allt för dyrt för att inhandla. Därför gör de det alltså nu, när det har uppnått en ålder av 55... Jag vet inte vad jag ska ta det som ett tecken på? Att de tröttnat på att vänta på barnbarn? Att de förbereder sig för att kunna underhålla barnbarn? Jag har nämligen svårt att tro att denna spelkonsol ska rädda dem från inaktivitet... Men, det är ett gott försök, så jag håller alla tummar jag kan! (för till skillnad från andra spelkonsoler så har man ju tummarna i behåll med Wii, och inte inkrökta i kramp efter ett ändlöst tryckande!=)

/S

Inga kommentarer: