Kan vara årets bästa bok. Jo. Det är utan tvekan årets bästa bok. Kanske bästa boken på flera år.
Jag skrev för inte så många dagar sedan att jag letade efter den perfekta mysterieboken. Denna boken har inget som helst mysterium i sig, utan är en helt dokumentär skildring av en kvinna i livskris som trots allt har så mycket sinnesnärvaro att kunna ge sig själv ett år av sitt liv till sig själv, och bara sig själv, för att försöka komma på vem HON är. Vem hon är fristående från alla andra. Själva kärnan i sin varelse.
Mycket soulsearching, men ändå inte flummig. Det ända som grämer mig är att jag läste boken på svenska (och då heter den lyckan, kärleken och meningen med livet), för Elizabeth Gilbert skriver på ett sådant lättsamt och självklart språk, inklusive förklaringar på många av de underfundiga tankar som slår en som läsare. Jag vet inte hur många gånger jag har funnit mig själv (kanske till omgivningens förtret) fnittrandes högt åt hennes betraktelser.
Jag skulle inte vilja säga att det är en bok skriven för feel-good. Men den lämnar en ändå med ro i sinnet, vetskapen om att det finns frid att finna även för den vilsnaste av själar, och att om vi bara vågar öppna upp för kärleken som genomsyrar allt, så finns den där att ta emot. Jag har somnat leende flera dagar den senaste veckan, trots att omvärlden ibland tynger. Tack för det, Elizabeth!
/S
Jag skrev för inte så många dagar sedan att jag letade efter den perfekta mysterieboken. Denna boken har inget som helst mysterium i sig, utan är en helt dokumentär skildring av en kvinna i livskris som trots allt har så mycket sinnesnärvaro att kunna ge sig själv ett år av sitt liv till sig själv, och bara sig själv, för att försöka komma på vem HON är. Vem hon är fristående från alla andra. Själva kärnan i sin varelse.
Mycket soulsearching, men ändå inte flummig. Det ända som grämer mig är att jag läste boken på svenska (och då heter den lyckan, kärleken och meningen med livet), för Elizabeth Gilbert skriver på ett sådant lättsamt och självklart språk, inklusive förklaringar på många av de underfundiga tankar som slår en som läsare. Jag vet inte hur många gånger jag har funnit mig själv (kanske till omgivningens förtret) fnittrandes högt åt hennes betraktelser.
Jag skulle inte vilja säga att det är en bok skriven för feel-good. Men den lämnar en ändå med ro i sinnet, vetskapen om att det finns frid att finna även för den vilsnaste av själar, och att om vi bara vågar öppna upp för kärleken som genomsyrar allt, så finns den där att ta emot. Jag har somnat leende flera dagar den senaste veckan, trots att omvärlden ibland tynger. Tack för det, Elizabeth!
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar