I dag är jag stolt över mig själv. Helt ickesvenskt så har jag också bestämt mig för att skriva om det och t.o.m. skryta lite om det.
En dag som började som skit och ångestpanik har resulterat i en av de mest konstruktiva dagarna jag har haft på länge. Såå skönt!
En av de egenskaper jag alltid försöker förbättra är min rädsla för att folk ska tycka illa om mig. Och om man ska leka amatörpsykolog så kanske det kan härledas till detta att jag gått omkring och mått dåligt den senaste veckan. Riktigt dåligt. Jag menar seriös klump i magen och otillräcklighet och ågren mest hela tiden. Eller så kanske det beror på att jag har tvivlat på min egen kompetens, eller trott att andra har tvivlat på min kompetens. I varje fall, det har inte varit kul att gå på jobb den sista tiden, vilket är jobbigt när man så sent som för två veckor sedan verkligen älskade allt omkring det.
Ett av mina projekt har närmare totalhavererat. Jag får mixade signaler från de som ska bestämma - det råder alltså ingen intern enighet i projektet, och jag kan ergo inte driva projektet framåt utan att ständigt riskera att trampa någon på tårna. Ja, jag vet att i stora projekt så trampar man alltid någon på tårna, men kanske inte dem som ursprungligen är beställare av projektet...
Idag sa jag så bara STOPP! Jag hivade fatt i min chef och förklarade för honom hur landet ligger, och sa att jag behövde hans kompetens som chef till att ta några belsut omkring hur vi kunde komma vidare. Det som är så bra med min chef är att man alltid känner hans stöd, oavsett vad det är man kommer med honom till. Så skönt, även om man som jag idag kommer med jobbiga nyheter.
Vi drog upp en game-plan, och jag skred till verket med att rensa min kalender. Jag ska inte hålla någon som helst möten tills vi alla styrande parter har skrivit under på en ordentlig projektstruktur och vem som har rätt till att besluta om vad (fråga mig inte varför det inte är gjort tidigare - jag hade bara förutsatt att det var gjort, men ack vad jag misstog mig). Fast naturligtvis fick jag åka på ett eftermiddagsmöte i alla fall. Jag är faktiskt på väg hem därifrån först nu... =)
Jag fick åka till en av våra parter och "lay down the law", d.v.s. verkligen förklara för dem vad som gäller, och vad jag faktiskt kräver av dem och de andra inblandade för att jag ska kunna gå vidare med arbetet. Det var de nog lite chockerade över i början, att JAG ställde krav, de hade de nog tänkt att det bara ar dem som beställare som kunde...
I alla fall. Det blev sagt en del halvhårda ord, men trots detta kunde vi föra en mycket mycket konstruktiv diskussion, där jag hela tiden framhärdade och höll fast vid mitt. Jag känner det som om jag genomgått en form av elddop idag. Och jag kom ut helskinnad! Halleluja! Stolt är jag. Klapp på axeln från mig! =)
/S
En dag som började som skit och ångestpanik har resulterat i en av de mest konstruktiva dagarna jag har haft på länge. Såå skönt!
En av de egenskaper jag alltid försöker förbättra är min rädsla för att folk ska tycka illa om mig. Och om man ska leka amatörpsykolog så kanske det kan härledas till detta att jag gått omkring och mått dåligt den senaste veckan. Riktigt dåligt. Jag menar seriös klump i magen och otillräcklighet och ågren mest hela tiden. Eller så kanske det beror på att jag har tvivlat på min egen kompetens, eller trott att andra har tvivlat på min kompetens. I varje fall, det har inte varit kul att gå på jobb den sista tiden, vilket är jobbigt när man så sent som för två veckor sedan verkligen älskade allt omkring det.
Ett av mina projekt har närmare totalhavererat. Jag får mixade signaler från de som ska bestämma - det råder alltså ingen intern enighet i projektet, och jag kan ergo inte driva projektet framåt utan att ständigt riskera att trampa någon på tårna. Ja, jag vet att i stora projekt så trampar man alltid någon på tårna, men kanske inte dem som ursprungligen är beställare av projektet...
Idag sa jag så bara STOPP! Jag hivade fatt i min chef och förklarade för honom hur landet ligger, och sa att jag behövde hans kompetens som chef till att ta några belsut omkring hur vi kunde komma vidare. Det som är så bra med min chef är att man alltid känner hans stöd, oavsett vad det är man kommer med honom till. Så skönt, även om man som jag idag kommer med jobbiga nyheter.
Vi drog upp en game-plan, och jag skred till verket med att rensa min kalender. Jag ska inte hålla någon som helst möten tills vi alla styrande parter har skrivit under på en ordentlig projektstruktur och vem som har rätt till att besluta om vad (fråga mig inte varför det inte är gjort tidigare - jag hade bara förutsatt att det var gjort, men ack vad jag misstog mig). Fast naturligtvis fick jag åka på ett eftermiddagsmöte i alla fall. Jag är faktiskt på väg hem därifrån först nu... =)
Jag fick åka till en av våra parter och "lay down the law", d.v.s. verkligen förklara för dem vad som gäller, och vad jag faktiskt kräver av dem och de andra inblandade för att jag ska kunna gå vidare med arbetet. Det var de nog lite chockerade över i början, att JAG ställde krav, de hade de nog tänkt att det bara ar dem som beställare som kunde...
I alla fall. Det blev sagt en del halvhårda ord, men trots detta kunde vi föra en mycket mycket konstruktiv diskussion, där jag hela tiden framhärdade och höll fast vid mitt. Jag känner det som om jag genomgått en form av elddop idag. Och jag kom ut helskinnad! Halleluja! Stolt är jag. Klapp på axeln från mig! =)
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar