måndag, augusti 10, 2009

Handla med kärlek

Idag var det oundvikligt. Förråden var tömda. Det var dags för... STORHANDLING!
Gaahhh, känns som om vi undvikit det i det längsta. Förra gången var Nova alldeles nykläckt och sov hela dagarna, så då var det OK. Nu när hon är vaken för det mesta (känns det som) är det lite mer knepigt. Men vi hade en plan. Richard hade spanat in att Maxi har inköpsvagnar med babystolar på så med Nova säkert fastspänd begav vi oss in i butiken. Listan var omfattande, men vi kryssade säkert fram och tillbaka mellan gångarna och blev inte osams en enda gång om vad som är nödvändiga inköp och onödig lyx. Nova låg förnöjt och kollade in antingen oss eller sina händer (en ny upptäckt som hon ofta stirrar eller smakar på).

Sen närmar vi oss kassorna. Då bryter helvetet löst. Efter att ha varit nöjd och glad i nästan en timme var allt plötsligt fel. Nappen funkade inte. Pappas famn funkade inte. Mammas ska vi inte tala om. Gallskrik. Och i all denna kakafoni försökte jag lägga upp varor på bandet (med streck-koden vänd åt rätt håll, naturligtvis - hur jag ens kunde fokusera på det förstår jag inte), betala varor och sedan trösta medan Richard packade allt i påsar. Folk kollade på oss, somliga menande, andra med igenkännande leende, alla skyndsamt halvspringande bort från vår lilla, för tillfället inte så lyckliga, familj. Som mamma hörde jag att det bara var en sak som gällde - tutte - men inte tänker jag sätta mig ner mitt framför femton kassor med tillhörande kunder och hiva fram den. Jag har inget emot amning i offentligheten, men det finns gränser även för mig. Så Nova, som är van vid att få som hon vill inom ganska få sekunder var mer än lovligt galen, medan jag och Richard kallsvettades och skyndade oss bäst vi kunde. Till slut var allt nerpackat och vi kunde störta ut mot parkeringen.

In i bilen, och lugnet lägrade sig inom ett par sekunder när bröstet kom fram. Trygghet i en ganska händig förpackning. Nova snuttade och snuttade, stirrandes på mig med stora ögon. Först tyckte jag att det var en väldigt anklagande blick där hon tycktes säga "mamma, varför släpade du mig igenom detta helvete???", men så släppte hon bröstet, höll kvar ögonkontakten, log ett av sina stora leenden och sa "geeeeh". Det har aldrig hänt förut. Jag har aldrig fått ett ljud när hon legat och ammat. Sen låg hon där och log och jollrade med mjölken droppandes ur ena mungipan. "Tack mamma" kändes det som. "Tack mamma för att du räddade mig från det där kaoset till slut".

Och med ens hade man glömt all skrik och panik och hjärtat kändes som om det skulle sprängas i bröstet.

Nova, mamma älskar dig, alldeles förgrymmat mycket.

/S

1 kommentar:

Unknown sa...

Faster Älskar också lille Nova, en liten pärla !

Tänkte komma och hälsa på nästa vecka när jag kommer hem från Dk. Vill träffa henne och er igen.

Puss och kram från Faster