Vad är höjden av lycka...?

Ja, jag kan iallafall berätta vad det inte är...

Det är inte att vakna upp en söndagmorgon, må toppen, gå och äta frukost, och att magen kreverar tjugo minuter senare och man blir sittandes på toaletten i över två timmar med diverse roligheter kommandes ur bägge ändar, för att sedan bli uppringd av en körsyster som berättar att hela bussen väntar på en vid kongresscentret och ska åka hem (två timmar tidigare än planerat), och därmed med fasa inse att man har en åtta timmars bussresa framför sig med strejkande mage...

Tack och lov var det en övergående bacill, så även om jag var matt och trött så blev jag iallafall friskt ganska så snabbt och kunde gå till jobb dagen efter...


Blättan blä!