Ja alltså, ibland flyger tiden iväg. Nu är det redan söndag och det har redan varit dags att säga hej då till Richard... Han kom ju precis, känns det som!!!
Nu har man tillbringat några dagar (faktiskt hela fem stycken!) lullandes i någon sån där falsk vardagskänsla, att allt är som vanligt igen. Men det är det ju inte. För han måste ju åka igen. Bort. Långt bort.
Fast om man, som jag sa till min chef på mitt utvecklingssamtal i fredags att jag ju alltid gör, väljer att se livet från en positiv angreppsvinkel, så är det faktiskt ganska så mysigt att gå och längta efter varandra också. Plus att man ser till att det blir kvalitetstid när man ses!
Just idag känns det inte så hårt att somna ensam. Jag vet att jag snart får se honom igen. Plus att jag har så mycket att göra denna veckan så att tiden antagligen bara kommer att svischa förbi. Snart fredag =).
Stay positive, right? *fniss*
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar