När vi flyttade in i förra lägenheten 2001 hade vi bara råd med IKEAs billigaste bord (Lack naturligtvis) och fyra klappstolar.
Vi skulle köpa riktiga stolar när nästa lön kom. Men det blev liksom aldrig av. Och så gick månaderna. Och åren. Bara flöt iväg sådär. Och till vardags, när det bara var jag och Richard hemma gick det väl an att sätta ner rumpan på Nicke (jag har för mig att det var det som stolarna hette), men att bjuda in folk på middag och sedan förpassa dem till dessa halvrangliga säten var inte så kul. Det var ju till och med lyx för den femte middagsgästen som var tvungen att ta en av kontorsstolarna. Den var ju vadderad och bra mycket mer stabil.
Sedan i våras har det dessutom varit förknippat med viss fara att sätta sig på dessa stolar, då flera plötsligt efter så många års dagligt sittande plötsligt brakat ihop och sagt tack för sig. Lite mildare variant av rysk roulette sådär i slutet av graviditeten. Inte så kul.
Stolarna och bordet fick dock följa med till nya lägenheten, för vi hade inte hunnit köpa nytt. Det skulle vi ju göra. Nästa lön... När det gått fyra månader så röt jag ifrån lite och sa att nu banne mig SKA vi köpa nya köksmöbler! Det finns inget annat som är lika högprioriterat. Och efter den sedvanliga kompromissomgången så åkte vi iväg till IKEA. Liten uppgradering, och riktiga stolar. Ni som känner mig vet att det varit sommarens höjdpunkt... =)
Att vi sen hittade en lampa som matchade perfekt var en extra bonus, och den kom också på plats för ett par dagar sedan (ja Richard lyckades tyda instruktionen - se tidigare inlägg). Kompletterat med utvalda växter och krukor och gardiner är nu allt klart. Jag känner mig som en inredningsnörd för första gången i livet. Vuxenpoäng. Voilá:
Era, Gilbert och Bjursta trivs i vårt nya kök.../S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar