Det är jag det!
Idag har vi verkligen inte legat på latsidan vill jag lova. Det var upp tidigt (för att vara oss) och kajka iväg genom snödrivorna till Bosses mattor för att köpa en ordentlig dörrmatta. 2.30 x 0.6 m innebär specialbeställning som efter många om och men genomfördes. Check.
Sen var det dags. Det gick inte att spjärna emot längre. Det är trots allt bara en vecka kvar nu. Jul. Shopping. Sätt ihop dem så får du... KAOS! Särskilt när det fallit snö i skåneland hela föregående dag så folk är lite halvt i panik över detta, det slaskar och är halt och man bryter nästan benen bara man kliver utanför dörren. Men vi bet ihop och kom iväg. Vet inte om det var jag som puttade Nova eller Nova som drog mig, men vi sladdade ner för landborgen och landade i centrum. Nova gjorde då det enda rätta, slöt ögonen och tog sig en rejäl lur, men jag var tvungen att kämpa på och försöka manövrera vagnen genom butik efter butik. Personalen blir sååå överlycklig när man kommer dragandes med en vagn full av snömodd i närheten av klädställningar kan jag lova... =)
De första klapparna var enkelt avklarade, men sen blev ju den där lilla korgen under vagnen full, och då var jag ju tvungen att försöka bära påsar i en hand och styra vagn med den andra. Ingen lyckad kombination. Men tack och lov finns änglar överallt, för jag har fått mycket hjälp idag med att hålla dörrar och t.o.m. lyfta upp för trappsteg. Puss på er helsingborgare!
Efter nån timme fick jag dock smått panik bland alla snödrivor och påsar och bjällerklang och var nära att avbryta och ta första bästa buss hem. Det enda som fick mig att stanna kvar och genomföra alla julklappsinköp var det faktum att jag hade MER panik över att jag var tvungen att göra om det en gång till om jag åkte hem nu! Så efter två och en halv timme hade jag faktiskt köpt alla julklappar utom en enda. Check.
Nova var gömd nånstans bakom påsar och paket på vägen hem, men hem kom vi i alla fall. Och den nya dörrmattan var en välsignelse för kladdig vagn och kladdig Sofie. Så. Nu är sovrummet fyllt av klappar, pulsen är nere på normal nivå igen, och nu är det bara själva inslagningen kvar att brottas med. Ho ho ho, julen kan komma!
/S
Idag har vi verkligen inte legat på latsidan vill jag lova. Det var upp tidigt (för att vara oss) och kajka iväg genom snödrivorna till Bosses mattor för att köpa en ordentlig dörrmatta. 2.30 x 0.6 m innebär specialbeställning som efter många om och men genomfördes. Check.
Sen var det dags. Det gick inte att spjärna emot längre. Det är trots allt bara en vecka kvar nu. Jul. Shopping. Sätt ihop dem så får du... KAOS! Särskilt när det fallit snö i skåneland hela föregående dag så folk är lite halvt i panik över detta, det slaskar och är halt och man bryter nästan benen bara man kliver utanför dörren. Men vi bet ihop och kom iväg. Vet inte om det var jag som puttade Nova eller Nova som drog mig, men vi sladdade ner för landborgen och landade i centrum. Nova gjorde då det enda rätta, slöt ögonen och tog sig en rejäl lur, men jag var tvungen att kämpa på och försöka manövrera vagnen genom butik efter butik. Personalen blir sååå överlycklig när man kommer dragandes med en vagn full av snömodd i närheten av klädställningar kan jag lova... =)
De första klapparna var enkelt avklarade, men sen blev ju den där lilla korgen under vagnen full, och då var jag ju tvungen att försöka bära påsar i en hand och styra vagn med den andra. Ingen lyckad kombination. Men tack och lov finns änglar överallt, för jag har fått mycket hjälp idag med att hålla dörrar och t.o.m. lyfta upp för trappsteg. Puss på er helsingborgare!
Efter nån timme fick jag dock smått panik bland alla snödrivor och påsar och bjällerklang och var nära att avbryta och ta första bästa buss hem. Det enda som fick mig att stanna kvar och genomföra alla julklappsinköp var det faktum att jag hade MER panik över att jag var tvungen att göra om det en gång till om jag åkte hem nu! Så efter två och en halv timme hade jag faktiskt köpt alla julklappar utom en enda. Check.
Nova var gömd nånstans bakom påsar och paket på vägen hem, men hem kom vi i alla fall. Och den nya dörrmattan var en välsignelse för kladdig vagn och kladdig Sofie. Så. Nu är sovrummet fyllt av klappar, pulsen är nere på normal nivå igen, och nu är det bara själva inslagningen kvar att brottas med. Ho ho ho, julen kan komma!
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar