Det här är ett inlägg med positiva förtecken. Vi har haft en fantastisk jul. Många glada skratt, mycket god mat, loads of pressies, stämning och gemyt så att det nästan stått ut genom öronen.
Men julen är ett maratonlopp. Lilla familjen Karlsborn Trabjerg har farit som skållade råttor runt i bygden (och tack och lov inte längre) från den 22:a till den 26:e. Bara precis varit hema och vänt och sovit. Det tar på kroppen. Lilla Nova fick nog på juldagens kväll och skrek i panik när vi kom hem från Richards pappa, så jag fick stanna hemma och missa Emils födelsedagskalajs för första gången på tio år.
Nu har vi dock fått två härliga dagar till vila och i princip inget annat, så nu kan man se tillbaka på Novas första jul i ett sånt där lyckligt skimmer som det är meningen att man ska kunna. Sötnosen betedde sig perfekt precis som hon brukar. Lät mamma spöka ut henne i julkläder och en liten mössa med renhorn på utan protester. Tindrade med ögonen åt granar och glitter och kulor. Satt snällt med vid julbordet och åt med god aptit (av egen julmat dock). Vår egen lilla solstråle. Lagom tills julklappsutdelningen var det dock stopp, då gick ögonen i kors, så tomten missade hon helt. Men vi sparade lite presentsnöre med glitter, och det blev givetvis en stor hit när hon vaknade igen.
Årets tomte var också en hit, Richard skulle ut en vända för att köpa tidningen och missade tomten han också... =) En fräsig sak med stickad röd luva, smaskiga solbrillor och bomull fastsatt med dubbelhäftande tejp. Yummy! Lilla kusin Clara lös med ögonen när paket efter paket halades upp ur tomtesäcken, och till sist fick tomten till och med en kram som tack. Alla nöjda och glada.
Nova har nu ett veritabelt berg av klappar i sitt rum. Richard och jag konstaterade att hon nog har precis varenda leksak som hör till Fischer Price's sexmånaderssortiment. =) Det blev så många leksaker att man har lite ångest. Därav titeln på detta inlägg. Jag är nämligen inte längre säker på exakt vilken leksak Nova fick av vem... Gulp... Årets I-landsproblem. Vi tackar och bockar och bugar i alla fall för alla eftertänksamma presenter.
Själv glömde jag att berätta för nära och kära om den viktigaste klappen av alla. Den vi ser till att ge bort varje år. Den som inte vi men förhoppningsvis någon annan ser röken av. Så släktingar och vänner, i år gick vi på temat utbildning och skänkte leksaker till en förskola i Kenya och böcker till ett bibliotek i Indien. Dessutom sponsrar vi en liten tjej med skolmat i ett år.
Nu är det dags för en god fortsättning!
/S
Men julen är ett maratonlopp. Lilla familjen Karlsborn Trabjerg har farit som skållade råttor runt i bygden (och tack och lov inte längre) från den 22:a till den 26:e. Bara precis varit hema och vänt och sovit. Det tar på kroppen. Lilla Nova fick nog på juldagens kväll och skrek i panik när vi kom hem från Richards pappa, så jag fick stanna hemma och missa Emils födelsedagskalajs för första gången på tio år.
Nu har vi dock fått två härliga dagar till vila och i princip inget annat, så nu kan man se tillbaka på Novas första jul i ett sånt där lyckligt skimmer som det är meningen att man ska kunna. Sötnosen betedde sig perfekt precis som hon brukar. Lät mamma spöka ut henne i julkläder och en liten mössa med renhorn på utan protester. Tindrade med ögonen åt granar och glitter och kulor. Satt snällt med vid julbordet och åt med god aptit (av egen julmat dock). Vår egen lilla solstråle. Lagom tills julklappsutdelningen var det dock stopp, då gick ögonen i kors, så tomten missade hon helt. Men vi sparade lite presentsnöre med glitter, och det blev givetvis en stor hit när hon vaknade igen.
Årets tomte var också en hit, Richard skulle ut en vända för att köpa tidningen och missade tomten han också... =) En fräsig sak med stickad röd luva, smaskiga solbrillor och bomull fastsatt med dubbelhäftande tejp. Yummy! Lilla kusin Clara lös med ögonen när paket efter paket halades upp ur tomtesäcken, och till sist fick tomten till och med en kram som tack. Alla nöjda och glada.
Nova har nu ett veritabelt berg av klappar i sitt rum. Richard och jag konstaterade att hon nog har precis varenda leksak som hör till Fischer Price's sexmånaderssortiment. =) Det blev så många leksaker att man har lite ångest. Därav titeln på detta inlägg. Jag är nämligen inte längre säker på exakt vilken leksak Nova fick av vem... Gulp... Årets I-landsproblem. Vi tackar och bockar och bugar i alla fall för alla eftertänksamma presenter.
Själv glömde jag att berätta för nära och kära om den viktigaste klappen av alla. Den vi ser till att ge bort varje år. Den som inte vi men förhoppningsvis någon annan ser röken av. Så släktingar och vänner, i år gick vi på temat utbildning och skänkte leksaker till en förskola i Kenya och böcker till ett bibliotek i Indien. Dessutom sponsrar vi en liten tjej med skolmat i ett år.
Nu är det dags för en god fortsättning!
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar