Livspussel

Idag tänker jag använda mig av liknelsen att livet är som ett pussel. Man börjar med få bitar, och sedan tillfogas det liksom fler och fler ju längre tiden går.

Det är inte bara livet i sig som är ett pussel, tänk på alla andra sammanhang, där vi ska vara del av varandras pussel. Jag är med och bygger på flera sådana pussel, somliga starka, andra mer sköra och bräckliga, och ett av dem står inför risken att inte kunna växa vidare. Det är synd, eftersom det är ett alldeles fantastiskt pussel som man bara vill ska bli större och större och starkare. Som har förutsättningarna för att kunna bli ganska precis hur stort som helst.

Den enda utvägen för att pusslet ska kunna fortsätta växa mot utstakat mål är att avlägsna en bit. En bit som i sig själv är en fantastisk idé, en fantastiskt färgglad och intressant bit, men som i det övriga sammanhanget inte passar ihop med resten. Det känns svårt. Det känns ganska mycket som ett misslyckande. Det är aldrig lätt att säga "nej tack", vända ryggen till, gå vidare i en annan riktning. Men det är det som måste göras.

Idag önskar jag styrka. Både för mig själv och andra som behöver det.

/S