Nu börjar det dra sig ihop till vardag igen, även för mig som är mammaledig. Det är faktiskt skönt att få in lite fasta rutiner igen, under jul och nyårsledigheterna är det inte ovanligt att man går omkring i pyjamasbyxorna tills klockan är nästan lunch... Yikes!
Ikväll ska jag få återse min kära kör igen efter ett alldeles för långt uppehåll. Längtar så det killar i magen! Nova tycker att jag är bra konstig som går och hummar mollters och bip-boppar, men jag kan liksom inte hålla mig längre. Jag tjyvstartar!
På fredag är det dags att plumsa i bassängen igen, få se om Nova är intresserad av att själv klättra upp för kanten denna terminen. Tur för henne att hon inte kommer att vara medveten om att hon troligen har universums fulaste badbrallor, på Ullared hade de en enda modell med neonrosa/oranga/gula hjärtan på dystert blå bakgrund, komplett med volang och allt. Yuck. Tur att hon bara är sju månader och inte så fashion concious ännu.
Nästa vecka sätter babycaféerna igång, och då hoppas vi få busa riktigt mycket med vilde Wille och nyfikne Niila och deras mammor.
Det är inte klokt vad jag längtar efter rutiner igen. Vad jag längtar efter att gå tillbaka till jobbet och göra någonting med min dag. Inte bara vara hemma och vegetera. Jag känner mig lika improduktiv som en arbetslös, vilket jag ju de facto är eftersom jag är hemma från arbetet. Samtidigt finns det inget som är mer underbart än att få vara där när Nova vaknar på morgonen, skratta och busa och sjunga med henne, hålla henne i famnen när hon somnar och bara mysa hela långa dagen. Hur ska jag nånsin kunna lämna henne till dagis? Hur ska jag nånsin klara av att inte få träffa henne dygnets alla timmar?
Livets dilemman är många, men svårast just nu är iaf bari-stämman på nya Abba-medleyt, så det så! =)
/S
Ikväll ska jag få återse min kära kör igen efter ett alldeles för långt uppehåll. Längtar så det killar i magen! Nova tycker att jag är bra konstig som går och hummar mollters och bip-boppar, men jag kan liksom inte hålla mig längre. Jag tjyvstartar!
På fredag är det dags att plumsa i bassängen igen, få se om Nova är intresserad av att själv klättra upp för kanten denna terminen. Tur för henne att hon inte kommer att vara medveten om att hon troligen har universums fulaste badbrallor, på Ullared hade de en enda modell med neonrosa/oranga/gula hjärtan på dystert blå bakgrund, komplett med volang och allt. Yuck. Tur att hon bara är sju månader och inte så fashion concious ännu.
Nästa vecka sätter babycaféerna igång, och då hoppas vi få busa riktigt mycket med vilde Wille och nyfikne Niila och deras mammor.
Det är inte klokt vad jag längtar efter rutiner igen. Vad jag längtar efter att gå tillbaka till jobbet och göra någonting med min dag. Inte bara vara hemma och vegetera. Jag känner mig lika improduktiv som en arbetslös, vilket jag ju de facto är eftersom jag är hemma från arbetet. Samtidigt finns det inget som är mer underbart än att få vara där när Nova vaknar på morgonen, skratta och busa och sjunga med henne, hålla henne i famnen när hon somnar och bara mysa hela långa dagen. Hur ska jag nånsin kunna lämna henne till dagis? Hur ska jag nånsin klara av att inte få träffa henne dygnets alla timmar?
Livets dilemman är många, men svårast just nu är iaf bari-stämman på nya Abba-medleyt, så det så! =)
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar