Ibland har man tur. Eller, som när det dåliga samvetet börjar sätta in, så är man dumsnål. Men, som småbarnsförälder räknas varje liten krona, så då får man lov att vara dumsnål. Även om inte det lättar på det dåliga samvetet...
Nova växer så det knakar. Därför har, efter nio månader och precis enligt tillverkarens specifikationer, hennes babybarnstol blivit för liten. Det var dags att köpa en ny. Huga. Ni som gjort det vet att det inte är några små summor man ska punga ut med. Vi pratar tusentals pengar.
Richard och jag var iaf överens om att vi ville skaffa en stol som skulle hålla ganska länge, så att vi inte skulle behöva betala samma summa igen om bara ett par år. Sagt och gjort, ut på jakt. Till den ena babybutiken. Sur försäljare som var totalt ointresserad av att sälja bilbarnstol. Vi hittade trots det en intressant modell. Vidare till nästa babybutik. De hade kampanj. 500 pix i rabatt för den modell vi ville ha. Dessutom trevlig och hjälpsam personal som förklarade allt vi ville veta och lite till om bilbarnstolar. Vi fick ta ut en och testa. Den satt fint. Vi valde sort. Jag gjorde överslagsräkning i huvudet. Vi gick till kassan. Strax därefter började jag undra om jag verkligen var SÅ dålig på matte.
Kvinnan i kassan hade gjort följande: Scannat in vår bilbarnstol, och dragit av 500 pix i rabatt. Det kan ju tyckas helt korrekt. Det var bara det att varan låg redan i systemet med avdragen rabatt, så nu hade vi fått dubbel rabatt. Där stod jag i ungefär en millisekund och övervägde att säga något. Sen ville jag bara slita åt mig bilbarnstolen, kuta ut ur affären och speeda iväg med bilen innan hon upptäckte något. Då händer följande: Kvinnan i kassan tar kvittot, men innan hon räcker över det pekar hon på de inslagna posterna och säger: "Här är bilbarnstolen, och här är den avdragna rabatten". Detta utan att se att på den översta posten står det förutom bilbarnstolens namn och modell följande: KAMPANJ! (ord. pris XXXXkr). "Kvittot är er garanti" säger hon och räcker till slut över det med ett leende, ett leende som endast överträffades av mitt.
Och ändå, så här i efterhand, det där dåliga samvetet.
Vad jag menar är att jag vill att ni ska säga att det ÄR HELT OK att jag inte sa något, och att de där 500 pixen kommer att komma väl tillpass någon annanstans... =)
/S
Nova växer så det knakar. Därför har, efter nio månader och precis enligt tillverkarens specifikationer, hennes babybarnstol blivit för liten. Det var dags att köpa en ny. Huga. Ni som gjort det vet att det inte är några små summor man ska punga ut med. Vi pratar tusentals pengar.
Richard och jag var iaf överens om att vi ville skaffa en stol som skulle hålla ganska länge, så att vi inte skulle behöva betala samma summa igen om bara ett par år. Sagt och gjort, ut på jakt. Till den ena babybutiken. Sur försäljare som var totalt ointresserad av att sälja bilbarnstol. Vi hittade trots det en intressant modell. Vidare till nästa babybutik. De hade kampanj. 500 pix i rabatt för den modell vi ville ha. Dessutom trevlig och hjälpsam personal som förklarade allt vi ville veta och lite till om bilbarnstolar. Vi fick ta ut en och testa. Den satt fint. Vi valde sort. Jag gjorde överslagsräkning i huvudet. Vi gick till kassan. Strax därefter började jag undra om jag verkligen var SÅ dålig på matte.
Kvinnan i kassan hade gjort följande: Scannat in vår bilbarnstol, och dragit av 500 pix i rabatt. Det kan ju tyckas helt korrekt. Det var bara det att varan låg redan i systemet med avdragen rabatt, så nu hade vi fått dubbel rabatt. Där stod jag i ungefär en millisekund och övervägde att säga något. Sen ville jag bara slita åt mig bilbarnstolen, kuta ut ur affären och speeda iväg med bilen innan hon upptäckte något. Då händer följande: Kvinnan i kassan tar kvittot, men innan hon räcker över det pekar hon på de inslagna posterna och säger: "Här är bilbarnstolen, och här är den avdragna rabatten". Detta utan att se att på den översta posten står det förutom bilbarnstolens namn och modell följande: KAMPANJ! (ord. pris XXXXkr). "Kvittot är er garanti" säger hon och räcker till slut över det med ett leende, ett leende som endast överträffades av mitt.
Och ändå, så här i efterhand, det där dåliga samvetet.
Vad jag menar är att jag vill att ni ska säga att det ÄR HELT OK att jag inte sa något, och att de där 500 pixen kommer att komma väl tillpass någon annanstans... =)
/S
2 kommentarer:
Jag hade absolut gjort som du.
Affären tjänar ändå en massa pengar på stolen. Deras inköpspris
ligger förstås ännu lägre än det du gav. Glöm detta och njut av våren!
Håller fullständigt med föregående kommentar....Ni dolde ju inget, att de har dåliga rutiner i butiken får de skylla sig själva...
Skicka en kommentar