söndag, oktober 03, 2010

Sanningen om tystnaden

Jag är helt övertygad om att det finns tillfällen i livet då det är bäst att hålla käften. Vara tyst som en liten mus. Inte låta någon utom de allra allra närmaste få veta något. Eftersom man själv bara går och väntar och väntar och väntar på det som man allra allra helst vill ha.

För, som vi alla vet, ökar ju rimligtvis chansen för att det ska gå som man vill exponentiellt genom att tiga. =)

Nåja, kanske inte. Men man ska heller inte ropa hej innan man är över vägen. Eller korsa en bro förrän man kommer till den. Bara måla fan på väggen lite grann för att döva sin egen nervositet.

Men nu, nu är bron här. Den är korsad. Jag kom över. Med bravur, visar det sig.

Och vad innebär då det?

Jo, att jag ska sluta korsa broar. Som i detta fallet är färjor. Och tåg. Långsamma kystbanetåg.
Jag ska bli hemtam. Riktigt hemtam. Som, jag kan klara av att cykla mig själv dit-hemtam.

För så är det. JAG HAR FÅTT NYTT JOBB!!!

Och det är inte så att jag är lycklig över att jobbet är himmavid. Nej. Även om det också är skönt.
Nej, jag är mest av allt lycklig för att jag har fått mitt DRÖMJOBB! Ett jobb som jag har velat ha, utan att veta att det fanns!

Fast vad det är, nja, det är lite för tidigt för att släppa den bomben ännu. Och ni som vet, sy igen.
För jag vill stå med den äkta pappersversionen av anställningsbeviset underskrivet i handen innan jag berättar mera.

Men, det kommer mera. Var så säkra!

/S

Inga kommentarer: