Ger och tar energi

Jag älskar att sjunga, det vet alla som känner mig. Jag kan knappt hålla tyst när jag hör en låt jag kan, till glädje eller förtret för många, och ibland undrar jag seriöst över hur stor del av min hjärnkapacitet som går åt till låttexter... :)

Igår hade vi rep med Pearls, min kör, och när jag kom därifrån var jag så totalt uppfylld av energi at tjag hade svårt att varva ner. Det är roligt hur det blir så ibland, att vissa dagar drar repet energi från en, man kommer aldrig riktigt igång, och går där ifrån och släpar fötterna efter sig trots att det inte känns som om man har fått någonting gjort. Andra dagar, som igår, ger man verkligen allt, kommer jättelångt på väg och skuttar ändå därifrån som på små lätta moln, trots att man slitigt betydligt hårdare.

Hjärnan slutar aldrig att fascinera mig, ej heller den uppenbara kopplingen mellan kropp och själ, hur inre välbefinnande och yttre är så beroende av varandra och ytterst speglar vartannat.

Något som däremot är en evig energislukare är jagkten på jobb. Den senaste i raden av travestier var när jag till slut lyckades fiska upp ett halvtidsjobb som skulle gå perfekt att kombinera med dagens tjänst, och som innebär i stort sett liknande arbetsuppgifter som de jag gör nu. Jag ringde upp ansvarig rekryterare, och får direkt till svar "du inser väl att du är alldeles för överkvalificerad för detta arbete..?"

No sh*t Sherlock, men jag KAN det de efterfrågar, och jag VILL ju jobba. Är et inte det som räknas??? I all ärlighets namn så kan man ju ändå förstå rekryterarna, för visst är det ju ändå så att ett sådant jobb kanske inte hade varit något jag stannat på i evigheter. Men samtidigt, man kan ju heller inte tacka nej till en kandidat bara för att han/hon nååågon gång i framtiden ska tänka sig gå vidare i karriären. Blä blä blä.

I februari ska jag iaf få jobba ett par veckor i receptionen, i princip heltid, och det känns skönt. Då får jag en bra lön i Mars som *förhoppningsvis* kan läggas undan och skapa en buffert till det kistbottenskrap som just nu plågar mina bankkonton... (och i huvudet är det ju klart att jag redan är halvvägs på väg att spendera dessa slantar...=)

Nåja, vad är en bal på slottet...? Prinsen kanske ändå bara är full och spyr på dig innan klockan slagit tolv!

/Sofie