För ett antal år sedan fanns det ett engelsk ord som jag verkligen tyckte var roligt (och som jag fortfarande efter alla dessa år antagligen inte kan stava rätt till) - procrastrination. Detta fantastiska ord som både är svårt att stava och att uttala har naturligtvis ingen klockren svensk motsvarighet, men betyder att framskjuta, inte att strunta i, mer att veta om att någonting behöver göras men hitta på alla möjliga och omöjliga ursäkter för att inte göra dem.
Sedan nyår har jag utan tvekan varit en procrastrinator, det är ingen idé att förneka det längre. Igår hade jag som plan att bege mig till jobb och sitta av förmiddagen, men när klockan ringde imorse var det bara sååå mycket lättare att rättfärdiga att jag ju faktiskt kan sköta allt hemifrån. Och det är ju i sin tur alldeles sant, för när jag väl masade mig upp så gjorde jag ju det som jag hade satt mig för, men jag var inte fysiskt på mitt kontor och gjorde det.
Då kommer alltså nästa problem för den icka allt för moraliska Sofie. Ska jag nu få dåligt samvete för att jag inte var på kontoret, eller är det OK trots allt, eftersom jag ändå gjorde jobbet...?
Suck, hur man än gör så har man ändå rumpan bak...
/Sofie
Sedan nyår har jag utan tvekan varit en procrastrinator, det är ingen idé att förneka det längre. Igår hade jag som plan att bege mig till jobb och sitta av förmiddagen, men när klockan ringde imorse var det bara sååå mycket lättare att rättfärdiga att jag ju faktiskt kan sköta allt hemifrån. Och det är ju i sin tur alldeles sant, för när jag väl masade mig upp så gjorde jag ju det som jag hade satt mig för, men jag var inte fysiskt på mitt kontor och gjorde det.
Då kommer alltså nästa problem för den icka allt för moraliska Sofie. Ska jag nu få dåligt samvete för att jag inte var på kontoret, eller är det OK trots allt, eftersom jag ändå gjorde jobbet...?
Suck, hur man än gör så har man ändå rumpan bak...
/Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar