Nöden har ingen lag (A.K.A. Earl Grey)

Det är riktigt illa om jag ska ta till Earl Grey te. Jag avskyr smaken av Earl Grey te. Det var det te jag försökte lära mig dricka därhemma när jag var liten, då allt smakade beskt och läskigt. Inte gick det med mjölk, inte med honung, och absolut inte med socker (har aldrig klarat av smaken av vitt socker i ren form). Det har hängt kvar, så även om jag nu gärna dricker te, så är Earl Grey det absolut sista valet jag gör när det gäller te.

Men men... när man kraxar som en kråka, och det enda något sånär hörbara talet befinner sig i tonlägen som jag inte ens skulle kunna drömma om att närma mig i vanliga fall, då får man snällt ta vad som bjuds... Blä, men jag börjar vänja mig... Tepåsen får vara i vattnet i cirka 20 sekunder, och i med en massa mjölk, då går det bra! Idag har jag faktiskt lyckats höja mitt tal ett par tonsteg, så nu verkar jag åtminstone vara kvinna! =)

Hoppas bara att denna erkältung inte håller i sig alltför länge, jag har fortfarande en gång kvar att träna denna veckan för att hålla igång mitt 2ggr/veckan-kort på SATS. Men, men, jag får väl ta mig dit och bara promenera, eller cykla en runda imorgon eller fredag, så blir det säkert bra. Host host, det löser sig. Hoppas bara de inte kastar ut en om man snörvlar.

/Sofie