Vill ha...

Jag satt och såg ett avsnitt av Oprah för några veckor sedan, när hon intervjuade författarinnan till boken "Eat, Pray, Love" (som jag för övrigt nog kan tänka mig att läsa). I enlighet med mycket new-ageigt andligt (som jag ju för övrigt ganska lätt kan ta till mig) så handlade hennes livsfilosofi om hur man skulle bejaka sig själv och det man verkligen ville ha. Alltså, gräva djupt och försöka hitta det som verkligen verkligen skulle göra en lycklig.

Så fint i teorin, men hur gör man i praktiken? Hur gör man om man har fler än en sak som man verkligen verkligen vill, och som innebär en intressekonflikt och en till synes omöjlig lösning? Som i mitt fall: Jag vill så gärna så gärna bosätta mig och jobba i Afrika, med att stödja en långsiktigt hållbar utveckling där, och för att kunna njuta av den vackraste världsdel jag någonsin besökt. Men jag vill också samtidigt leva resten av mitt liv med mannen jag älskar. Och mannen jag älskar är inte alls intresserad av att flytta och bosätta sig någonstans mitt på savannen. Han är hemtam och älskar Helsingborg (en stad som jag iofs också tycker väldigt bra om).

Vad göra? Båda mina önskningar handlar om själslig uppfyllelse, och jag kommer ju inte att var komplett lycklig med bara den ena. Eller..? Då helt plötsligt kommer man in i livskrisens och rannsakningens håla och börjar se över anledningarna till att man älskar någon. Är det för att men verkligen har hittat en själslig kontakt? En kroppsig kontakt? Någon som älskar en och därför älskar man tillbaka? Att man älskar första bästa för att man inte vill vara ensam? Om det är av sista anledningen så gäller det ju att kunna finna en ro i sig själv, och bara sig själv, och då hade det varit enkelt att hoppa på ett plan och säga bye bye Sweden (och Richard). Men om man inte tror att det är så, utan verkligen känner att man har hittat en människa att älska av mer än enbart själviska anledningar, då blir det genast ett kompromissproblem. Ett kompromissproblem för mig på flera plan (mitt ego, mitt samvete), och ett kompromissproblem för den jag älskar.

Ska jag då, för att nå min egen själsliga lycka, försöka få någon annan att flytta ifrån allt den håller kärt, bara för att få vara med mig? Nej, det kan jag väl inte förvänta mig? Fast, kan jag det? Är jag inte värd så pass mycket att jag kan förvänta mig att det är min tur att välja vart vi lokaliserar oss ett tag nu? När vi har varit i Helsingborg i alla år? Major psykodrama.

Hur kan man lösa ett sådant dilemma? Jag är ju lycklig på ett plan eftersom jag är med Richard, men så fruktansvärt själsligt rastlös eftersom jag inte gör det som jag tror skulle få mig att vara lycklig. Och då är ytterligare en fråga om jag ska ge mig iväg själv, för då blir jag lycklig, och kan på så vis utstråla dubbel lycka till de runtomkring mig. Men om jag är hjärtekrossad under tiden då? Eller om jag är fullt lycklig, men ingen att rikta min lycka mot?

Jag tror att det verkligen är ett moment 22, a classic case of äta kakan eller ha den kvar... Alltså ett problem med en omöjlig lösning, och alltså får man välja det man kan stå ut med bäst. och just nu är det väl att vara nöjd med situationen. Jag har det ändå inte så pjåkigt...

Ojojoj, jag som hade tänkt mig ett litet egocentriskt inlägg om allt jag vill HA, eftersom jag inte ansåg att jag hade kommit så långt i min självrannsakelse att jag kunde fundera ut vad som skulle göra mig lycklig. Nu känns det nästan fånigt att kompilera en lista med alla saker (ja huga, allt materiellt) man kan tänka sig vilja ha... Fast jag måste nog skriva av mig...

1. Nya snygga gardinvepor och matchande vardagsrumsbordsduk

2. Kuddar från indiska

3. Ny frisyr

4. Hudvårdsprodukter

5. Större lägenhet till alla prytlar

6. Nytt sofföverdrag till vita soffan

7. Bokfrossa

8. Ny och större säng

9. Semester

Fy skäms! =)

/Sofie