Jag älskar musik. Jag anser mig dessutom ha en ganska eklektisk smak när det gäller denna ädla konstform, och kan lyssna på ganska mycket och uppskatta skapandet bakom. Jag skäms inte heller för att säga att det fanns en tid då Melodifestivalen var bland det roligaste jag visste. Fast det är nu många år sedan.
Redan sedan innan årets rad av deltävlingar och delfinaler och annat tjafs började var jag förundrad över hur det i en "tävling" dit det varje år slås rekord i inskickade bidrag inte kan hittas 32 riktigt riktigt bra låtar. Istället får en stackars multilinguistisk och blonderad tjej sjunga om hur hon struntar i champagnen och hellre super vodka för att bli förförd. Eller tillåts en liten Peter Pan med fastklistrat leende hoppa runt på scen i grönglänsande och mycket avslöjande trikåer och sjunga hur han vill lära oss dansa och leva. Eller så parar man ihop två röster som inte alls går bra ihop (i årets festival finns flera exempel på detta), tillsätter så mycket bling och pang och dunder i form av fyrverkerier eller basgång så att man knappt hör sångarnas halvfalska kviderier. Det kanske är fel att klaga på detta, då jag är säker på att jag själv knappast skulle få fram en ton om det var jag på scen, men det känns bara... degraderande. Och då har jag inte ens kommit till det faktum att det känns oviktigt om man har en bra låt, utan mer viktigt att man har ett sedan tidigare känt namn. I år var trenden iofs lite bättre än tidigare delfinals-år då finalen lika gärna kunde satts samman utan delfinaler, i år var det ju åtminstone några skrällar.
Nej, det som föranledde detta inlägg handlar mer om det faktum att vissa artister har satt det i system att delta i melodifestivalen, och gärna med samma låt år efter år. Jag vet visserligen att man får "låna" åtta takter av ett tidigare verk i sin meoldi, men numera kvittar det, för byts bara var 72:a ton ut, och det 34:e taktslaget kommer på tvåan istället för på ettan så kan låtarna vara nästan identiska. Texten med för den delen.
Det är samma artister år efter år efter år, vilket får en att undra vad Christer Björkman har för sidoinkomster. Jag vet visserligen att vissa artister sjunger in sisådär tio olika bidrag, och hoppas komma med på något, men ibland blir det bara för mycket. Det är liksom heller ingen prestige att sjunga i festivalen, det är bara ett sätt att kommersialisera sig för ytterligare ett år och garantera att man kommer vara med i kändispressen. Det fanns år då deltagarna gick hem med svansen mellan benen och aldrig återkom till festivalen efter en tredjeplats eftersom de kände sig så misslyckade, men idag kan man komma sist och sist och sist och ändå återkomma nästa år och sjunga på som om inget har hänt. Har man ingen stolthet i kroppen? Tror man inte att svenska folket har genomskådat och insett att man inte gör detta för att man tror att man har en bra låt som kan ge Sverige en chans att vinna i Europa (för det är väl trots allt det som ska vara målet med Melodifestivalen...???), utan för att kunna kränga så många skivor som möjligt till barnfamiljerna hemma i soffan?
Jag vet att artistlivet är hårt och att det är ont om jobb med mera med mera. Men vad hände med rättvisan? Varför kan inte Melodifestivalen få vara ett forum för NYA artister, och ge dem en chans att visa upp sig? I dagsläget lyssnar man knappt på låten om det är någon okänd som framför den, eftersom man vet att risken/chansen att den går vidare är knappt minimal. Varför finns t.ex. jokerbidragen??? Är Svante Stockselius och company så rädda att man ska tappa tittare om man inte dammar av några halvt avdankade artister, eller artister som egentligen borde uppträda i helt annat forum??? Hur stor del av den okända Meldoifestivalbudgeten går åt till att locka med dem? JAG betalar faktiskt för detta, jag tycker att jag har rätt att få veta vad Melodifestivalen kostar, och vad jag har rätt att kräva för de pengarna!
Ja, ja, det man har att se fram emot under våren och sommaren är Perellis vikt och lyxproblem, Linda Bengtzings kärlekstrubbel, E-Types vikingaexpeditioiner och Carolas felparkeringar i centrala Stockholm. För inte kan väl svenska folket vilja läsa om VIKTIGA nyheter som världens verkliga tillstånd heller? Melodifestivalen har gått och blivit värre än Big Brother när det var som värst!!!
(Och ändå kan jag nästan lova att jag på ett eller annat sätt kommer att hålla stenkoll på vad som händer på lördag, när allting avgörs... Suck)
/Sofie
Redan sedan innan årets rad av deltävlingar och delfinaler och annat tjafs började var jag förundrad över hur det i en "tävling" dit det varje år slås rekord i inskickade bidrag inte kan hittas 32 riktigt riktigt bra låtar. Istället får en stackars multilinguistisk och blonderad tjej sjunga om hur hon struntar i champagnen och hellre super vodka för att bli förförd. Eller tillåts en liten Peter Pan med fastklistrat leende hoppa runt på scen i grönglänsande och mycket avslöjande trikåer och sjunga hur han vill lära oss dansa och leva. Eller så parar man ihop två röster som inte alls går bra ihop (i årets festival finns flera exempel på detta), tillsätter så mycket bling och pang och dunder i form av fyrverkerier eller basgång så att man knappt hör sångarnas halvfalska kviderier. Det kanske är fel att klaga på detta, då jag är säker på att jag själv knappast skulle få fram en ton om det var jag på scen, men det känns bara... degraderande. Och då har jag inte ens kommit till det faktum att det känns oviktigt om man har en bra låt, utan mer viktigt att man har ett sedan tidigare känt namn. I år var trenden iofs lite bättre än tidigare delfinals-år då finalen lika gärna kunde satts samman utan delfinaler, i år var det ju åtminstone några skrällar.
Nej, det som föranledde detta inlägg handlar mer om det faktum att vissa artister har satt det i system att delta i melodifestivalen, och gärna med samma låt år efter år. Jag vet visserligen att man får "låna" åtta takter av ett tidigare verk i sin meoldi, men numera kvittar det, för byts bara var 72:a ton ut, och det 34:e taktslaget kommer på tvåan istället för på ettan så kan låtarna vara nästan identiska. Texten med för den delen.
Det är samma artister år efter år efter år, vilket får en att undra vad Christer Björkman har för sidoinkomster. Jag vet visserligen att vissa artister sjunger in sisådär tio olika bidrag, och hoppas komma med på något, men ibland blir det bara för mycket. Det är liksom heller ingen prestige att sjunga i festivalen, det är bara ett sätt att kommersialisera sig för ytterligare ett år och garantera att man kommer vara med i kändispressen. Det fanns år då deltagarna gick hem med svansen mellan benen och aldrig återkom till festivalen efter en tredjeplats eftersom de kände sig så misslyckade, men idag kan man komma sist och sist och sist och ändå återkomma nästa år och sjunga på som om inget har hänt. Har man ingen stolthet i kroppen? Tror man inte att svenska folket har genomskådat och insett att man inte gör detta för att man tror att man har en bra låt som kan ge Sverige en chans att vinna i Europa (för det är väl trots allt det som ska vara målet med Melodifestivalen...???), utan för att kunna kränga så många skivor som möjligt till barnfamiljerna hemma i soffan?
Jag vet att artistlivet är hårt och att det är ont om jobb med mera med mera. Men vad hände med rättvisan? Varför kan inte Melodifestivalen få vara ett forum för NYA artister, och ge dem en chans att visa upp sig? I dagsläget lyssnar man knappt på låten om det är någon okänd som framför den, eftersom man vet att risken/chansen att den går vidare är knappt minimal. Varför finns t.ex. jokerbidragen??? Är Svante Stockselius och company så rädda att man ska tappa tittare om man inte dammar av några halvt avdankade artister, eller artister som egentligen borde uppträda i helt annat forum??? Hur stor del av den okända Meldoifestivalbudgeten går åt till att locka med dem? JAG betalar faktiskt för detta, jag tycker att jag har rätt att få veta vad Melodifestivalen kostar, och vad jag har rätt att kräva för de pengarna!
Ja, ja, det man har att se fram emot under våren och sommaren är Perellis vikt och lyxproblem, Linda Bengtzings kärlekstrubbel, E-Types vikingaexpeditioiner och Carolas felparkeringar i centrala Stockholm. För inte kan väl svenska folket vilja läsa om VIKTIGA nyheter som världens verkliga tillstånd heller? Melodifestivalen har gått och blivit värre än Big Brother när det var som värst!!!
(Och ändå kan jag nästan lova att jag på ett eller annat sätt kommer att hålla stenkoll på vad som händer på lördag, när allting avgörs... Suck)
/Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar