Laganda...

Jag gillar sport. Jag gillar särskilt fotboll. Jag kan tycka att det är nervkittlande när ett lag som jag gillar spelar en viktig match, och jag kan gräma mig åt missade chanser och motståndarmål.

Men, jag kan också dra en gräns. Det är FOTBOLL!!! Det är inte världsomvälvande, livsavgörande eller ens speciellt vktigt egentligen...

Två av mina killkompisar lever och dör för sitt lag. Coachar under matcherna, hoppar i soffan, deppsuper om det blir förlust, och kan framförallt gå och vara ledsna forever om det går illa. I morse mötte jag en av dem på Knutpunkten på väg till jobb, han var jätttetrött eftersom han inte kunnat sova eftersom det var fotboll ikväll... :)

Tur då att hans lag vann, att Man Utd nu äntligen är i final i Champions League. Jag måste också säga at tjag tycker att det ör roligt för dem. Och jag tycker nog att det är roligt att Mackan och Hartmann är så drivna i sin kärlek till dessa spelare. De är iaf alltid underhållande. För ett tag sedan blev de rejäla ovänner ett tag när de på fyllan debatterade vem som var bäst av två spelare. For the love of the game... Tur då att Man Utd fortfarande har chans på Premier League. Jag vet inte om jag vill sitta i deras soffa när CL-finalen går, det lär bli gravstämning om det inte går vägen, och om Chelsea fortsätter plocka poäng i PL, då vet man aldrig hur sommaren blir...

Men, som sagt, det är trevligt att ha något att ägna tiden åt, och vi andra älskar dem lika mycket trots deras ibland överdrivna känslor.
Peace

S