Bussar och hunger

Ibland undrar jag om det är lättare att irritera sig över småsaker bara för att man går upp i ottan, är lite sleep-deprived, och framför allt för att alla andra som "fungerar" i världen runt omkring en lider av exakt samma syndrom...?

Bussar är ett sådant fenomen. Omkring klockan halv sju på morgonen går det två bussar från Stattena C - 1:an (06.28) och 7:an (06.30). Mig kvittar det egentligen vilken buss jag tar, jag hinner med min båt kl. 06.50 i vilket fall som helst. Det som däremot stör mig är när man kommer gående mot busshållslatsen och 1:an står på plats, så är det nästan som om den väntar in en, och när det är fem meter kvar så kör den iväg. Varför?!?!? Det är ganska uppenbart att jag är på väg mot bussen, jag fipplar med plånboken för att få fram kortet, jag hastar mina steg (i höga klackar springer jag inte gärna) och tittar rakt mot busschauffören. Men nej, för tredje morgonen i rad har bussen nu kört iväg när jag är nästan framme. Då blir det helt plötsligt ett litet irritationsmoment att vänta på 7:an som ska komma två minuter senare...

Dagens andra irritationsmoment är faktiskt jag. Hur trött kan man bli? Höll först på att helt glömma att jag skulle ta ut danska pengar så att jag skulle kunna äta lunch på jobb, kom sen ner till automaten, och vad gör jag? tar ut SVENSKA pengar!!! Och när jag sen ska försöka ta ut danska så fanns det nog inte tillräckligt på kortet, för det blev tekniskt fel, två gånger. Blä. Så nu får jag gå och hungra, om jag inte går in i shoppen och handlar något och övertygar kassören om att ge mig danska tillbaka... Värt ett försök eller?

I övrigt allt lugnt.

Klart slut.

/S