Förnedrad

Jag är såååååååååååååååååååå arg!
Så satans in i helvetes förbannad!
Ledsen!
Chockad!
Illamående!

En av mina närmaste har blivit utsatt för det hemska. Det onämnbara. Kvinnoförnedrande. V-ordet.

Tack och lov inga fysiska sår, men väl psykiska att brottas med.

Vill stötta, trösta, säga kloka ord, men vad finns det för något att säga? Vad kan man överhuvudtaget göra för att få henne att må bättre i en sådan situation? När hennes inre är i uppror, tankarna surrar och skammen och förnedringen lägger sig som ett tungt lock.

Trots att det självklart och utan tvivel inte är ett dugg hennes fel. Men för att det kunde hända. Och för att hon inte kunde skydda sig själv.

Jävla mansfolk vill man säga ibland. Vilka jävla nötter som tar sig friheter, och därmed krasar sönder någon annans tillvaro. Jag håller med min bättre hälft. Ibland vill man bara göra någon riktigt, riktigt illa...

Fy fan!

/S