Jag vill inte påstå att jag är dålig på att hålla hemligheter. Inte alls. Snarare sätter jag en ära i att hålla dem.
Man får bara hålla sig till vissa trix för att inte avslöja dem. Inte sätta sig själv i skottlinjen så att säga...
Jo, det är helt sant att det har varit jättetungt på jobb. Att det inte har varit så kul att masa sig iväg alla dagar.
Men det är inte hela sanningen till varför jag inte bloggat så flitigt de senaste månaderna.
Och det handlar inte om att jag tappar intresset. Tvärt om finns det inget jag hellre velat göra än att skriva av mig.
Men man vill inte. Vågar inte.
Men nu vet ändå så många.
So I'm making it official:
DET VANKAS BÄBIS HOS FAMILJEN KARLSBORN-TRABJERG!!! =)
IHHHHHH!!!!
Nu vill jag inte oroa mig längre. Nu har jag passerat de 12 första veckorna utan problem, så nu vill jag bara dela min glädje, VÅR glädje, med alla som orkar lyssna! Nu vill jag bara njuta, må bra, växa och bli rund och go'.
Små mål, en vecka i taget. Just nu är min högsta dröm att mitt konstanta illamående (ja, naturligtvis, en liten släng av morgonillamående var inte nog, här ska gå till all möjlig överdrift) ska ge med sig. Och enligt någon uträknad kalender så bör det bli bättring omkring den 27:e november. Jippieee!
Enligt beräkningarna så skall det bli en liten nationaldagsbebis. Richard slutar inte skolan i K-krona förrän omkring Midsommar. Hur går den ekvationen ihop?
Nån mer än jag som kan räkna ut att detta inte var helt planerat?Icke desto mindre efterlängtat dock! =)
Näe, nu ska jag gå och sova. Det är typ det jag gör numera. Äta (när det går, och då i mikroportioner typ tio gånger om dagen), jobba och sova. Sova på väg till jobbet, sova på jobbet (närå, där brukar jag kunna hålla mig), sova på väg hem från jobbet. Sova en stund när man kommer hem. Halvsova framför tv:n. Sova åtta timmar nattsömn. Man inser att man är en liten baby-making-machine. Ingen energi kvar till mig... =) Fast det kan jag ta!
Puss och kram!
/Soffipropp
Man får bara hålla sig till vissa trix för att inte avslöja dem. Inte sätta sig själv i skottlinjen så att säga...
Jo, det är helt sant att det har varit jättetungt på jobb. Att det inte har varit så kul att masa sig iväg alla dagar.
Men det är inte hela sanningen till varför jag inte bloggat så flitigt de senaste månaderna.
Och det handlar inte om att jag tappar intresset. Tvärt om finns det inget jag hellre velat göra än att skriva av mig.
Men man vill inte. Vågar inte.
Men nu vet ändå så många.
So I'm making it official:
DET VANKAS BÄBIS HOS FAMILJEN KARLSBORN-TRABJERG!!! =)
IHHHHHH!!!!
Nu vill jag inte oroa mig längre. Nu har jag passerat de 12 första veckorna utan problem, så nu vill jag bara dela min glädje, VÅR glädje, med alla som orkar lyssna! Nu vill jag bara njuta, må bra, växa och bli rund och go'.
Små mål, en vecka i taget. Just nu är min högsta dröm att mitt konstanta illamående (ja, naturligtvis, en liten släng av morgonillamående var inte nog, här ska gå till all möjlig överdrift) ska ge med sig. Och enligt någon uträknad kalender så bör det bli bättring omkring den 27:e november. Jippieee!
Enligt beräkningarna så skall det bli en liten nationaldagsbebis. Richard slutar inte skolan i K-krona förrän omkring Midsommar. Hur går den ekvationen ihop?
Nån mer än jag som kan räkna ut att detta inte var helt planerat?Icke desto mindre efterlängtat dock! =)
Näe, nu ska jag gå och sova. Det är typ det jag gör numera. Äta (när det går, och då i mikroportioner typ tio gånger om dagen), jobba och sova. Sova på väg till jobbet, sova på jobbet (närå, där brukar jag kunna hålla mig), sova på väg hem från jobbet. Sova en stund när man kommer hem. Halvsova framför tv:n. Sova åtta timmar nattsömn. Man inser att man är en liten baby-making-machine. Ingen energi kvar till mig... =) Fast det kan jag ta!
Puss och kram!
/Soffipropp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar