Klädshopping under och efter graviditeten har för mig ofta varit förknippat med ångest. Så mycket ångest att jag i princip inte har varit och kollat på kläder sedan i mars nån gång. Man vet ju (och ser ju) att man växer rätt rejält (ja, jag gjorde som förväntat det), och det är ju inte precis så att det vips försvinner när Nova kom till världen. Jag vet att jag har tjatat om detta innan, men jag gissar att de av er som varit gravida och gått igenom samma sak vet precis hur avgrundsmörkt det ibland känns när man öppnar garderobsdörren eller byrålådan och förtvivlat letar efter något, bara nååååågot, som passar en fortfarande. Tack och lov för stretch, säger jag bara. =)
Min kloka kompis GB var med mig under lågvattenmärket, när jag för första gången efter förlossningen var ute och skulle prova kläder, och insåg att jag var minst två storlekar större än vad jag var för ett år sedan. Det är liksom som om det mentala inte riktigt har följt med, sa hon. Som om hjärnan envist håller fast vid att man är mindre än vad man faktiskt är. Och det var ju sant. Men likväl tråkigt som fasen.
Men saker och ting förändras ju, tack och lov, bara man låter det ta sin lilla tid. För några veckor sedan var jag ute på Väla för att Richard skulle handla byxor, och hittade faktiskt en tunika och en topp som jag tyckte riktigt mycket om (ja, Richard hittade faktiskt också byxor, det var inte bara jag som shoppade, hihi). I en storlek som månaden dessförinnan var omöjlig att ta sig i (ok, nu är ju tunikor relativt vida, och toppen var heller inte det tajtaste jag sett, men ändå...). Need I say att de kläderna har varit flitigt använda sedan dess?
Och idag öppnade jag garderobsdörren och byrålådorna igen, och vet ni, det var inte alls lika hemskt som tidigare. Jag hittade faktiskt ett par fina svarta byxor som passade finfint, flera av mina älsklingskjolar (ja ni som känner till mitt förhållande till mina kjolar vet hur många älsklingar jag har) satt som de skulle, och jag kunde till och med klämma mig i ett par skjortor. Hurra! Dagen ser plötsligt mycket ljusare ut! Det kanske inte är en omöjlig tanke att min garderob en vacker dag i framtiden faktiskt ska kännas som MIN garderob igen!
Tänk vad ytligt egentligen. Men jag tänker faktiskt citera en av mina absoluta icka-favoritpersoner Rachel Zoë i detta fall (hörde henne säga detta i reklamen för sin show på TV som jag faktiskt aldrig kollade på): Det du har på dig är det enklaste sättet att berätta vem du är, utan att behöva säga någonting.
Så rätt!
/S
Min kloka kompis GB var med mig under lågvattenmärket, när jag för första gången efter förlossningen var ute och skulle prova kläder, och insåg att jag var minst två storlekar större än vad jag var för ett år sedan. Det är liksom som om det mentala inte riktigt har följt med, sa hon. Som om hjärnan envist håller fast vid att man är mindre än vad man faktiskt är. Och det var ju sant. Men likväl tråkigt som fasen.
Men saker och ting förändras ju, tack och lov, bara man låter det ta sin lilla tid. För några veckor sedan var jag ute på Väla för att Richard skulle handla byxor, och hittade faktiskt en tunika och en topp som jag tyckte riktigt mycket om (ja, Richard hittade faktiskt också byxor, det var inte bara jag som shoppade, hihi). I en storlek som månaden dessförinnan var omöjlig att ta sig i (ok, nu är ju tunikor relativt vida, och toppen var heller inte det tajtaste jag sett, men ändå...). Need I say att de kläderna har varit flitigt använda sedan dess?
Och idag öppnade jag garderobsdörren och byrålådorna igen, och vet ni, det var inte alls lika hemskt som tidigare. Jag hittade faktiskt ett par fina svarta byxor som passade finfint, flera av mina älsklingskjolar (ja ni som känner till mitt förhållande till mina kjolar vet hur många älsklingar jag har) satt som de skulle, och jag kunde till och med klämma mig i ett par skjortor. Hurra! Dagen ser plötsligt mycket ljusare ut! Det kanske inte är en omöjlig tanke att min garderob en vacker dag i framtiden faktiskt ska kännas som MIN garderob igen!
Tänk vad ytligt egentligen. Men jag tänker faktiskt citera en av mina absoluta icka-favoritpersoner Rachel Zoë i detta fall (hörde henne säga detta i reklamen för sin show på TV som jag faktiskt aldrig kollade på): Det du har på dig är det enklaste sättet att berätta vem du är, utan att behöva säga någonting.
Så rätt!
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar