Av någon outgrundlig anledning har jag verkligen inte haft lust att skriva i bloggen på över en vecka, trots att det hänt en massa roliga grejer. Man kanske inte ska ha en blogg nu när man passerat de 30...? =)
Födelsedagen och kalajset för mig och Nova var en lyckad tillställning. Folk minglade, åt och drack och såg ut att trivas. Richard hade gjort dagens hjälteinsats och tagit fram en liten TV så att de som ville kunde få se fotbolls-vm (läs prinsessbröllop, för det var det som visades... =). Efter middag i lokalen packade vi ihop pinalerna och gick upp i lägenheten med vännerna och kollade lite mera fussball. Di röde spelade (mot Kamerun...?). Jag blandade mest drinkar. Roligast av alla på hela festen hade Nova, som gick från famn till famn och hade det hur mysigt som helst. Nattning fungerade inte alls, men när jag till slut klockan 01.02 gick in och lade mig med henne i ett beckmörkt sovrum så somnade hon. Tyvärr trodde alla att det var slutsignalen för festen, så när jag kom ut med en sovande beis i famnen och tyckte att äntligen kan festen börja, då hade all begett sig av hemåt... Men men, det kanske ändå var det bästa för kroppen. Söndagen grydde med bara en aning skallebank, och vid klockan tio var man fit for fight igen och städade hela lokalen på en knapp timme.
Jobbeveckan därefter var trevlig, och inleddes med ett besök hemma hos chefen som bor utanför Roskilde. Det är ju i det sociala umgänget som jag upplever det som allra svårast att vara svensk i en dansk grupp, för även om jag förstår precis allting, så blir det jag säger (eller vill säga) aldrig så spontant som på svenska (eller engelska för den delen). Man känner sig mest som en observatör, men man får bara lita på att folk förstår en fastän man säger fel, och de gör de som allra oftast. Efter en trevlig kväll var det dessvärre inte lika kul att ta sig hemåt igen. Missade precis metron på Islands Brygge och fick sitta i 20 min på Nörreport och vänta på tåget. Sen väl på tåget inser jag att jag med bara ett par minuters marginal kommer att missa färjan, så jag får sitta i Helsingör i 25 minuter. Suck. Tack och lov var nattbussen på plats när jag kom ut från Knutpunkten. En liten glädje dock när man var hemma tjugo över tolv och skulle upp kvart i sex igen... Tisdagen var en trött dag.
Resten av veckan bestod av ett kånkande av mat och sprit och annat trevligt som förberedelse till midsommarhelgen. Det blev ett lugnt och stilla firande i år också, Emil och Sofia kom med ut till Lerberget där vi huserade i päronens hus. Päronen var dock också närvarande. Det fanns mat för ett helt kompani, och vi åt och drack, och vi drack och åt som Mora Träsk skulle sagt. Alla utom en herre i sällskapet (gissa vem) tog det måttligt lugnt med alkoholen... =) Det fina vädret passade på att dyka upp fram på eftermiddagen, och sen var det bara sol överallt. Vi gick ner till stranden och kollade på när killarna bemästrade tången för att ta sig ett kvällsdopp. Tjejerna satt på stranden och drack öl. Omkring midnatt satt alla de morgonpigga människorna och gäspade och sa gonatt, till nattugglans förtret. Richard hade ju precis blivit lite "varm under fötterna" som han sa (och hävdade bestämt att det var ett uttryck från Karlskrona, när vi försökte h'vda att det hette rund under fötterna).
Lördagen grydde och för de allra flesta av oss var morgonen välkommen. Övriga låg kvar i sängen och darrade och kallsvettades lite. Emil och Sofia begav sig hemåt för en liten segeltur, och familjen Karlsborn-Trabjerg började också packa ihop sina grejor. Sen kom vi på att det nog var mycket trevligare att njuta av solen i trädgården i Lerberget än att sitta inne i en lägenhet i Helsingborg. Så vi stannade. Och stannade. Och stannade lite till. Så vi kom först hem söndag kväll. =) Då var jag röd som en liten kräfta på övre delen av kroppen, eftersom det där med solfaktor av någon anledning hade gått mig helt förbi (och jag brukar var nitisk med sånt!). Idag är det tisdag och rodnade han fortfarande inte helt lagt sig. Men vad gör det, när man har haft en fantastisk helg och solen fortfarande skiner utanför tågfönstret och lovar en vacker dag? Nu har sommaren kommit för att stanna, det har jag bestämt!
/S
Födelsedagen och kalajset för mig och Nova var en lyckad tillställning. Folk minglade, åt och drack och såg ut att trivas. Richard hade gjort dagens hjälteinsats och tagit fram en liten TV så att de som ville kunde få se fotbolls-vm (läs prinsessbröllop, för det var det som visades... =). Efter middag i lokalen packade vi ihop pinalerna och gick upp i lägenheten med vännerna och kollade lite mera fussball. Di röde spelade (mot Kamerun...?). Jag blandade mest drinkar. Roligast av alla på hela festen hade Nova, som gick från famn till famn och hade det hur mysigt som helst. Nattning fungerade inte alls, men när jag till slut klockan 01.02 gick in och lade mig med henne i ett beckmörkt sovrum så somnade hon. Tyvärr trodde alla att det var slutsignalen för festen, så när jag kom ut med en sovande beis i famnen och tyckte att äntligen kan festen börja, då hade all begett sig av hemåt... Men men, det kanske ändå var det bästa för kroppen. Söndagen grydde med bara en aning skallebank, och vid klockan tio var man fit for fight igen och städade hela lokalen på en knapp timme.
Jobbeveckan därefter var trevlig, och inleddes med ett besök hemma hos chefen som bor utanför Roskilde. Det är ju i det sociala umgänget som jag upplever det som allra svårast att vara svensk i en dansk grupp, för även om jag förstår precis allting, så blir det jag säger (eller vill säga) aldrig så spontant som på svenska (eller engelska för den delen). Man känner sig mest som en observatör, men man får bara lita på att folk förstår en fastän man säger fel, och de gör de som allra oftast. Efter en trevlig kväll var det dessvärre inte lika kul att ta sig hemåt igen. Missade precis metron på Islands Brygge och fick sitta i 20 min på Nörreport och vänta på tåget. Sen väl på tåget inser jag att jag med bara ett par minuters marginal kommer att missa färjan, så jag får sitta i Helsingör i 25 minuter. Suck. Tack och lov var nattbussen på plats när jag kom ut från Knutpunkten. En liten glädje dock när man var hemma tjugo över tolv och skulle upp kvart i sex igen... Tisdagen var en trött dag.
Resten av veckan bestod av ett kånkande av mat och sprit och annat trevligt som förberedelse till midsommarhelgen. Det blev ett lugnt och stilla firande i år också, Emil och Sofia kom med ut till Lerberget där vi huserade i päronens hus. Päronen var dock också närvarande. Det fanns mat för ett helt kompani, och vi åt och drack, och vi drack och åt som Mora Träsk skulle sagt. Alla utom en herre i sällskapet (gissa vem) tog det måttligt lugnt med alkoholen... =) Det fina vädret passade på att dyka upp fram på eftermiddagen, och sen var det bara sol överallt. Vi gick ner till stranden och kollade på när killarna bemästrade tången för att ta sig ett kvällsdopp. Tjejerna satt på stranden och drack öl. Omkring midnatt satt alla de morgonpigga människorna och gäspade och sa gonatt, till nattugglans förtret. Richard hade ju precis blivit lite "varm under fötterna" som han sa (och hävdade bestämt att det var ett uttryck från Karlskrona, när vi försökte h'vda att det hette rund under fötterna).
Lördagen grydde och för de allra flesta av oss var morgonen välkommen. Övriga låg kvar i sängen och darrade och kallsvettades lite. Emil och Sofia begav sig hemåt för en liten segeltur, och familjen Karlsborn-Trabjerg började också packa ihop sina grejor. Sen kom vi på att det nog var mycket trevligare att njuta av solen i trädgården i Lerberget än att sitta inne i en lägenhet i Helsingborg. Så vi stannade. Och stannade. Och stannade lite till. Så vi kom först hem söndag kväll. =) Då var jag röd som en liten kräfta på övre delen av kroppen, eftersom det där med solfaktor av någon anledning hade gått mig helt förbi (och jag brukar var nitisk med sånt!). Idag är det tisdag och rodnade han fortfarande inte helt lagt sig. Men vad gör det, när man har haft en fantastisk helg och solen fortfarande skiner utanför tågfönstret och lovar en vacker dag? Nu har sommaren kommit för att stanna, det har jag bestämt!
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar