Går det så går det...

Nova tog ju sina första steg sådär fint dagen innan sin ettårsdag. Sen har det varit lite si och så med att gå, krypa är fortfarande bästa sättet att ta sig fram. Det har blivit något endaste steg ett par gånger, men inte mer än så.

Men i går. Då ni. Då stod vår lilla nakenfis på balkongen och bestämde sig för att det var dags. Hon släppte taget och gick en fem-tio steg (uj vad fjuttigt det låter, men vilken stor grej för en själv som förälder), supernöjd med sig själv. Sen blev det krypa igen, men vad gör det - vi var ju på gång! En timme senare var vi ute på balkongen igen, och samma sak. Släppte och gick över hela balkonggolvet. Utan problem. Tredje gången gillt skedde inomhus, sen fick det vara nog för den kvällen. Det var en stolt mamma som nattade sin lilla dotter. Hon kanske springer och möter mig när jag kommer hem ikväll??? =)

Nova har en liten speciell detalj för sig när hon går. Vänstra armen blir liksom sysslolös nu när den inte ska vara med och stötta kroppen, så den far och flänger och svänger spasmiskt längs med hennes sida. En av mina vänner från gymnasieklassen var känd för att ha en E-type-hand, och för de av er som minns vad det var, så är det ungefär så det ser ut!

/S