Just nu är jag arg och besviken. Eller kanske sviken. Eller kanske bara väldigt självisk..?
Richard har intensivutbildning denna veckan. En väldigt introvert militär ledarskapskurs med 16-timmarsdagar. En erkänd metod för att lära sig mer om sig själv och vem man är, och kanske om vem man vill vara..?
Själv går jag här och bara längtar efter helgen. Struntar i om jag får sticka tidigare från jobbets sommarfest för att kunna åka direkt till K-krona. Vill bara träffas och få gosa in mig hos honom. Det är galet vad man kommer på sig själv med att längta.
Nu har R dock bestämt att han inte vill träffas alls i helgen. Han vill vara för sig själv.
Hur ska man då göra? Ska man bara nicka och säga "javisst, jag förstår att du har haft en himla tung vecka, och eftersom jag är en så stödjande flickvän så är det klart att jag rättar mig efter dina önskemål"..? Får man ha lite självbevarelsdrift? Får man vara så självisk att man säger "hörrudu, nu har vi bestämt att vi skulle ses och jag har gått och längtat och längtat och i princip räknat ner timmarna tills vi kan ses igen, så nu ser du till att det blir så"..?
Suck. Jag blir bara skitsur när jag tänker på det. Muren åker upp. Man tänker bara på sina egna sårade känslor. Men JAG då??? Han får uppleva nya saker varenda dag, medan jag går här i samma gamla banor och bara längtar tills helgerna är här så att man kan få känna sig lite som hemma igen. Grön som en avundsjuk Grinch är jag.
/S
Richard har intensivutbildning denna veckan. En väldigt introvert militär ledarskapskurs med 16-timmarsdagar. En erkänd metod för att lära sig mer om sig själv och vem man är, och kanske om vem man vill vara..?
Själv går jag här och bara längtar efter helgen. Struntar i om jag får sticka tidigare från jobbets sommarfest för att kunna åka direkt till K-krona. Vill bara träffas och få gosa in mig hos honom. Det är galet vad man kommer på sig själv med att längta.
Nu har R dock bestämt att han inte vill träffas alls i helgen. Han vill vara för sig själv.
Hur ska man då göra? Ska man bara nicka och säga "javisst, jag förstår att du har haft en himla tung vecka, och eftersom jag är en så stödjande flickvän så är det klart att jag rättar mig efter dina önskemål"..? Får man ha lite självbevarelsdrift? Får man vara så självisk att man säger "hörrudu, nu har vi bestämt att vi skulle ses och jag har gått och längtat och längtat och i princip räknat ner timmarna tills vi kan ses igen, så nu ser du till att det blir så"..?
Suck. Jag blir bara skitsur när jag tänker på det. Muren åker upp. Man tänker bara på sina egna sårade känslor. Men JAG då??? Han får uppleva nya saker varenda dag, medan jag går här i samma gamla banor och bara längtar tills helgerna är här så att man kan få känna sig lite som hemma igen. Grön som en avundsjuk Grinch är jag.
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar