Idag gjorde jag något som jag inte är särskilt stolt över, som jag har dåligt samvete över, men som jag samtidigt inte vet vad jag hade kunnat göra annorlunda...
När jag klev av mitt tåg på Nörreport imorse gick det en lång, lång spinkesmal man framför mig, som vajade fram och mest såg ut som ett gammalt fyllo. Jag tyckte mest det var jobbigt att han gick där framför mig, och var glad när jag lyckades ta mig förbi. Jag var ett par trappsteg ner i metrotrappan när jag hörde en ordentligt duns, och sedan stannade tiden för en liten stund.
Fem meter bakom mig hade sagda man, som jag trodde var ett fyllo, fallit ihop handlöst. Medvetslöst. För en split second var jag helt fastfrusen, och var på väg att vända i trappan, men det jag har lite dåligt samvete över är att jag faktiskt vände och fortsatte ner för trappan. Nu var det ju faktiskt i all ärlighets namn på det viset att i en den lilla korta tidsrymd som hann förflyta innan jag fortsatte ner mot tunnelbanan så hade det redan hunnit fram en hel hög med människor till mannen, någon satte sig ner och tog honom i handen, han rörde lite på sig och verkade vara på g igen, men ändå undrar man vad man själv hade kunnat göra. Jag är ju för fasen utbildad i hjärt- och lungräddning, tänk om han hade behövt min hjälp???
Förhoppningsvis rörde det sig "bara" om en svimning (min första tanke var konstigt nog insulinchock, eftersom han inte verkade vara en typisk hjärtsjuk man - i och med att han var så smal), men jag tror att tdet var mitt dåliga samvete som spökade för när jag kom upp på perrongen i eftermiddags så såg jag en stor mörk fläck på platsen där jag tyckte mig minnas att mannens huvud fallit. Nu sitter jag och förösker hitta uppgifter om någon mystisk skada på Nörreport i de danska tidningarna.
Vad hade du gjort?
/Sofie
När jag klev av mitt tåg på Nörreport imorse gick det en lång, lång spinkesmal man framför mig, som vajade fram och mest såg ut som ett gammalt fyllo. Jag tyckte mest det var jobbigt att han gick där framför mig, och var glad när jag lyckades ta mig förbi. Jag var ett par trappsteg ner i metrotrappan när jag hörde en ordentligt duns, och sedan stannade tiden för en liten stund.
Fem meter bakom mig hade sagda man, som jag trodde var ett fyllo, fallit ihop handlöst. Medvetslöst. För en split second var jag helt fastfrusen, och var på väg att vända i trappan, men det jag har lite dåligt samvete över är att jag faktiskt vände och fortsatte ner för trappan. Nu var det ju faktiskt i all ärlighets namn på det viset att i en den lilla korta tidsrymd som hann förflyta innan jag fortsatte ner mot tunnelbanan så hade det redan hunnit fram en hel hög med människor till mannen, någon satte sig ner och tog honom i handen, han rörde lite på sig och verkade vara på g igen, men ändå undrar man vad man själv hade kunnat göra. Jag är ju för fasen utbildad i hjärt- och lungräddning, tänk om han hade behövt min hjälp???
Förhoppningsvis rörde det sig "bara" om en svimning (min första tanke var konstigt nog insulinchock, eftersom han inte verkade vara en typisk hjärtsjuk man - i och med att han var så smal), men jag tror att tdet var mitt dåliga samvete som spökade för när jag kom upp på perrongen i eftermiddags så såg jag en stor mörk fläck på platsen där jag tyckte mig minnas att mannens huvud fallit. Nu sitter jag och förösker hitta uppgifter om någon mystisk skada på Nörreport i de danska tidningarna.
Vad hade du gjort?
/Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar