100 inlägg...
Det trodde jag nog nästan aldrig när jag började. Lite mäktigt är det allt. Undrar dock hur många av inläggen som varit fyllda med något vettigt... Men, det är väl iofs det som är meningen med att ha en blogg. Att man liksom får fläka ut sitt liv och sina tankar lite hur man vill, som den exhibitionist man är (som ALLA bloggare är!). Strunt samma VAD som står, huvudsaken är väl ATT det står något... Eller...? Har jag missuppfattat det hela? =)
Ibland känns livet ÖVERmäktigt. Jag kan inte ens skylla på PMS, men idag har jag pendlat upp och ner, och upp och ner i humöret. Varannan timme är jag på G, får gjort en massa saker, och varannan timme känns det som om jag inte har koll på något, som om uppgifterna växer mig över huvudet, och jag är liten som en mus.
Halvpsykoanalytiskt kan jag nog komma fram till att det hela bottnar sig i den där realiteten som just har slagit mig, att all olycka nu får sitt utlopp, eftersom jag inte riktigt känner att jag kan tillåta mig att vara olycklig över just detta... Fast just nu är jag inne i en glad timme, så nog med det!
Det är ju solsken ute, folk har börjat anmäla sig till min Midsommarfest, och jag ska igång med att göra inköpslistor till alla!!!
/S
Det trodde jag nog nästan aldrig när jag började. Lite mäktigt är det allt. Undrar dock hur många av inläggen som varit fyllda med något vettigt... Men, det är väl iofs det som är meningen med att ha en blogg. Att man liksom får fläka ut sitt liv och sina tankar lite hur man vill, som den exhibitionist man är (som ALLA bloggare är!). Strunt samma VAD som står, huvudsaken är väl ATT det står något... Eller...? Har jag missuppfattat det hela? =)
Ibland känns livet ÖVERmäktigt. Jag kan inte ens skylla på PMS, men idag har jag pendlat upp och ner, och upp och ner i humöret. Varannan timme är jag på G, får gjort en massa saker, och varannan timme känns det som om jag inte har koll på något, som om uppgifterna växer mig över huvudet, och jag är liten som en mus.
Halvpsykoanalytiskt kan jag nog komma fram till att det hela bottnar sig i den där realiteten som just har slagit mig, att all olycka nu får sitt utlopp, eftersom jag inte riktigt känner att jag kan tillåta mig att vara olycklig över just detta... Fast just nu är jag inne i en glad timme, så nog med det!
Det är ju solsken ute, folk har börjat anmäla sig till min Midsommarfest, och jag ska igång med att göra inköpslistor till alla!!!
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar