Ticka baklänges

Nu kommer ett sånt här gnälligt inlägg om graviditeten. Sluta läs om du inte orkar. Själv har jag tänkt att det kan vara terapeutiskt att skriva av sig, och att ha och minnas sen när det lilla underverket kommit till jorden och man vill skratta åt all den fritid man slösade bort med att bara gå och vänta... =)

Just nu tickar klockan allvarligt baklänges... I går började jag få värkar. Inget som liknade de sammandragningar jag haft innan, utan lagom kraftiga molande värkar i ryggen och magen. Härligt tänkte jag, och blev inte ens sur över att bli väckt klockan två på natten. Låg och klockade värkarna hela natten, tio minuter mellan hela tiden, finfint. Nu är det snart dags. Lät Richard sova för att han skulle vara utvilad till morgonen. Sen blir klockan sju, jag slumrar till efter att ha varit vaken i fem timmar, och puts väck är värkarna... NEEEJ!!!

Upp och går till bagaren för att köpa frukost och i hopp om att kunna sätta igång allt igen, men icke. Allt som är kvar är ett molande i ryggslutet, men inga sammandragningar i magen. Jag vill bara lipa. Seriöst. Är så trött på att gå i spänd förväntan här hemma. JAG VILL HA MIN BEBIS NU!!!

GRRR!