Idag är jag på DÅLIGT humör.
Föreställ er detta: Er sambo ska upp och börja jobba, få en lång, effektiv dag. Därför ställer han sin monstruöst högljudda väckarklocka till 7.35. Finfint.
Lättsovande som man är vaknar man med ett sådant hopp när klockan börjar ringa att t.o.m. bebben i magen börjar protestera och sparar hej vilt. Sambon reagerar över huvudtaget inte förrän jag kickar honom på smalbenet.
Upp kommer han, går fram till klockan, stänger den, och hoppar sedan tillbaka i sängen. Frågan är om han överhuvudtaget varit i vaket tillstånd. Själv ligger man där och kan inte somna om. Klockan 7.50 går så larmet på mobiltelefonen - han har iaf satt en back-up eftersom han vet att han är morgontrött. Ingen reaktion alls, förrän jag kickar till honom ordentligt. Upp, stänger av, och tillbaka i sängen.
Snark från honom, själv ligger jag och skruvar på mig och blir mer och mer irriterad. Snooze-funktionen gör att klockan ringer igen 8.04. Ingen reaktion what so ever. Fler kickar på smalbenet, sambon sträcker sig efter telefonen, som nu hamnat på armlängds avstånd. Denna gången lyckas han stänga av den helt. Somnar självklart om, medan en annan ligger där klarvaken efter alla klockor och signaler. Ingen mer kvalitetssömn i natt heller.
När var det då meningen att JAG skulle gå upp? Min klocka ringer 9.30, då har jag kanske slumrat i totalt fem minuter sedan 7.35... Nu är jag uppe, sitter här och kräker av mig, och gissa vem som fortfarande ligger och snarkar i sängen...?
Hade detta hänt en endaste gång så hade det väl varit OK, men nu när det upprepats för typ tionde gången så blir jag bara ARG! För i helvete, ställ inte klockan om du inte kan gå upp så tidigt! Eller, gå och lägg dig mycket tidigare så att du får tillräckligt med sömn! Eller, väx upp och bestäm dig för att vakna när klockan ringer, och unna dig ingen chans till misslyckande genom att gå och lägga dig igen - snooze is obviously not for you!
/S - as in sleep deprived
Föreställ er detta: Er sambo ska upp och börja jobba, få en lång, effektiv dag. Därför ställer han sin monstruöst högljudda väckarklocka till 7.35. Finfint.
Lättsovande som man är vaknar man med ett sådant hopp när klockan börjar ringa att t.o.m. bebben i magen börjar protestera och sparar hej vilt. Sambon reagerar över huvudtaget inte förrän jag kickar honom på smalbenet.
Upp kommer han, går fram till klockan, stänger den, och hoppar sedan tillbaka i sängen. Frågan är om han överhuvudtaget varit i vaket tillstånd. Själv ligger man där och kan inte somna om. Klockan 7.50 går så larmet på mobiltelefonen - han har iaf satt en back-up eftersom han vet att han är morgontrött. Ingen reaktion alls, förrän jag kickar till honom ordentligt. Upp, stänger av, och tillbaka i sängen.
Snark från honom, själv ligger jag och skruvar på mig och blir mer och mer irriterad. Snooze-funktionen gör att klockan ringer igen 8.04. Ingen reaktion what so ever. Fler kickar på smalbenet, sambon sträcker sig efter telefonen, som nu hamnat på armlängds avstånd. Denna gången lyckas han stänga av den helt. Somnar självklart om, medan en annan ligger där klarvaken efter alla klockor och signaler. Ingen mer kvalitetssömn i natt heller.
När var det då meningen att JAG skulle gå upp? Min klocka ringer 9.30, då har jag kanske slumrat i totalt fem minuter sedan 7.35... Nu är jag uppe, sitter här och kräker av mig, och gissa vem som fortfarande ligger och snarkar i sängen...?
Hade detta hänt en endaste gång så hade det väl varit OK, men nu när det upprepats för typ tionde gången så blir jag bara ARG! För i helvete, ställ inte klockan om du inte kan gå upp så tidigt! Eller, gå och lägg dig mycket tidigare så att du får tillräckligt med sömn! Eller, väx upp och bestäm dig för att vakna när klockan ringer, och unna dig ingen chans till misslyckande genom att gå och lägga dig igen - snooze is obviously not for you!
/S - as in sleep deprived
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar